Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1 aug. 1936 - Wigforss, Ernst: Den borgerliga samlingen och den folkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den borgerliga siamlingen och den folkliga 381
tet kunde samla sig, ställes nu den borgerliga samling — öppen eller
i form av ett centerblock — vars egna anhängare inte synas räkna
med något mer än att med uppbjudande av alla krafter hålla en
mycket liten ooh mycket osäker majoritet gentemot socialdemokratin.
Och för att hålla denna majoritet anser man sig tvungen att dra upp
abstrakta gränser och betona inte bara sin antisocialism utan också
sin motsättning i övrigt till socialdemokratisk politik på ett sätt som
svårligen i längden kan förenas med den verkliga uppfattningen inom
vissa delar av de borgerliga partierna eller med intressena hos alla de
medborgargrupper, från vilka man väntar sig stöd.
Det är dessa konsekvenser, som här förut åsyftats, och om vilka det
föreföll berättigat att fråga, om de på alla håll ansågos vara ett rimligt
pris för den borgerliga samlingen. Visserligen komma då och då
antydningar från en del kretsar inom folkpartiet, att man tänker sig ett
samarbete med socialdemokratin för en "social reformpolitik", men
det är svårt att se, hur detta skall kunna förenas med en agitation,
som gör socialdemokratin till den stora samhällsfaran och högern till
den oundgänglige bundsförvanten. Även om en nyuppstånden
vågmästarepolitik skulle leka dessa kretsar inom folkparti — och
bondeförbund — i hågen, får man erinra sig, att den förflutna
vågmästareperioden ansågs kräva att klyftan till höger markerades lika
väl som klyftan till vänster, ooh något dylikt är oförenligt med den
nya borgerliga samlingsparollen.
Den måste leda till att utvecklingen vid 1936 års riksdag blir
mönstret. Även om man bortser från försvarsreformen, där en
sammanjämkning på regerings förslagets grund annars borde varit ganska
naturlig med de inom folkpartiet rådande uppfattningarna, har man
både skattefrågan och folkpensionerna och jordbruksregleringarna
såsom exempel på konsekvenser, som följa av fronten mot
socialdemokratin. Det kan inte ha saknats farhågor för de höjda priserna på
fodermedel och konsumtionsmjölk, men de måste vika för kravet på
borgerlig samling. Jämkningen av inkomstskatten till fördel för små
och medelstora skattebetalare ligger så uppenbart i linje med intresset
hos ett folkparti, som söker vidga sitt underlag i städerna, att
motståndet mot regeringsförslaget rimligtvis borde ha begränsat sig till
mycket små om också inflytelserika kretsar. I ännu högre grad gäller
detta om pensionstilläggen på dyrorterna. Men fronten mot
socialdemokratin tillät ingen uppgörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
