Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1 aug. 1936 - Bergen, Eskil: Grundlagarna och den »nationella» reaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
Eskil Bergen
arbeta med en energi, värd en bättre sak, på att sudda ut
begreppsdefinitionernas klara gränser: Sverge, Norge och Danmark kallas
"marxistiska diktaturer", Tyskland "en i djupaste mening
demokratisk folkstat". Man har inte ens aktat för rov att på sistone ge den
marxistiska diktaturstaten Ryssland rang, heder och värdighet av
nationell mönsterstat (myten om den "förvandlade kommunismen").
Hur de i Ryssland som bekant härskande internationella och
marxistiska judarna plötsligt förvandlades till 100-procentiga storryska
chau-vinister — den gåtan lämna vi åt den nazistiska Kabbalan att lösa.
De framgångar som S. N. U:s, nazisternas och de andra
radikalernas kamp mot den demokratiska reaktionen avsatt, äro i sig själva
föga skräckinjagande. Deras program och paroller bli farliga först i
den mån de — i hyvsad och förklädd form — accepteras av f. d.
borgerliga vänstern, numera folkpartiet. Vill man uttrycka sig
verkligt försiktigt, kan man säga att motståndet mot de reaktionära
parollerna inom folkpartiet nu nedgått till ett minimum. I demokratins
namn äro de nuvarande ledarna fullt beredda att offra dess
realinne-håll. Det från höger så intensivt propagerade kommunistförbudet har
man på borgerligt vänsterhåll numera snarare taktiska än principiella
invändningar mot. Motståndet mot regeringen Hanssons
finanspolitik har framför allt utgått från de finansiella kretsarna bakom
Dagens Nyheter, som begagnat varje uppslag, från murarstrejken och
"rysskrediten" till försvarsfrågan, för att söka framtvinga
regerings-och regimskifte. Sannolikt är det i nuvarande stund vida mer
fruktan för "kostsam politik" i befolknings-, pensions- och
bostadsfrågorna än fruktan för vår sedan 120 år hotade säkerhet som betingar
deras handlande. Strävan till en restriktiv, kontraktiv finanspolitik
är lika visst den ekonomiska fascismens kännemärke som den
expansiva strävan är socialistisk. Därför måste Hansson, Wigforss och
Myrdal försvinna, därför måste i smådoser de nationella kraven även
på författningspolitikens område genomsmugglas under sken av att
"trygga demokratin mot fiender till höger och vänster". S. N. U.
har lanserat kravet på kommunistförbud — i den stund folkpartiet
är "moget" är förbudet fait accompli. "Tredje mans rätt"
propageras först från höger, förs på utredningarnas löpande band mot
vänster att modifieras och poleras och levereras prompt till "förbruka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
