Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1 aug. 1936 - Langlet, E.: Problemet Palestina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Problemet Palestina
415
domar av wafdisterna. I många fall äro dessa ungdomar söner till
effendierna, i andra tillhöra de den nya arbetar- och
småbrukarklas-sen. Men huvudsakligen härstamma de dock från den arabiska
medelklass, som nu uppstått i de snabbt växande städerna och som
omfattar handlande och hantverkare, tjänstemän i privat och statlig
tjänst, lärare och läkare, advokater, journalister och likställda. Också
denna nya borgerliga medelklass har naturligtvis sin tillkomst och
sina relativt gynnsamma ekonomiska villkor att tacka den
urbanisering, som följt den judiska invandringen i spåren. Man skulle tycka,
att medlemmarna av denna klass, inom vilken intellektuella element
äro starkt företrädda, borde ha bättre förutsättningar att inse sitt
beroende av den judiska kolonisationen än effendier och arbetare.
Men man gör det icke heller här, antagligen emedan sambandet icke
är så påtagligt utan endast medelbart.
Trots sin girighet sakna araberna ofta blick för ekonomiska
orsakssammanhang och förbli blinda för näringslivets realiteter.
Dessutom är den arabiska befolkningen som massa betraktad ett
lättfånget byte för demagoger; den behärskas ännu av religiös fanatism
och lyssnar begärligt och utan urskillning till uppviglares och
agitatorers slagord. De nationalistiska hetsarna ha därför en fruktbar
mark för sin hatsådd.
leke desto mindre är det klart, att inom alla grupper av den
arabiska befolkningen i Palestina — såväl bland effendierna som inom
den borgerliga medelklassen men framför allt bland arbetare och
småbrukare — stora grupper icke alis eller endast under protester,
öppna eller stillatigande, anslutit sig till strejken och i varje fall
förkastat den rena revoltens metoder. Men sådana sansade och
klarsynta element ha mycket svårt att kunna göra sig gällande i
konkurrensen med demagogerna. De äro därtill utsatta för ett moraliskt
tryck från nationalisternas sida, som icke sällan tagit terrorns former.
Effendier, som sälja jord till judarna, betecknas som förrädare mot
den nationella saken och behandlas ofta därefter; det är därför icke
underligt att de gärna lämna landet efter att ha gjort en god affär.
Strejkbrytare och det passiva motståndets anhängare inom de egna
leden behandlas gärna med amerikanska "racket"-metoder;
handlande, som vägrat stänga sina butiker, få inom kort besök av en
grupp hotfulla unga män, som kommendera: stäng eller slå vi
sönder fönsterrutorna och förstöra lagret. Man har många exempel på
att arabiska arbetare som varit anställda hos judiska företag till
dessas ledning uttryckt sitt beklagande över att de måst lämna sitt
arbete. Men motiveringen har varit övertygande: om vi inte gör
det blir vi ihjälslagna!
Ändå skulle man väl knappast ha forcerat och organiserat de
oroligheter, som tryckt sin dystra prägel på våren och försommaren
1936, om icke tillfälligheter föranlett deras utbrott och det allmänna
politiska läget i östra Medelhavsområdet tett sig så gynnsamt. Frank-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
