Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 5 sept. 1936 - Nordström, G. Hilding: Om de äldsta socialdemokratiska agitatorerna i Sverge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
G. Hilding Nordström
för ev. efterräkningar — vilka av arbetarna, som lade i dagen alltför
påtagliga sympatier för agitatorns "uppvigling".
De av den borgerliga pressen uppskrämda arbetarna stodo själva
ännu tvehågsna och oförstående inför agitatorernas tal, där de ej av
rädsla att stöta sig med arbetsledningen helt enkelt uteblevo från de
möten, som utlysts. Muntlig agitation vid offentliga möten var
nämligen propagandans huvudform. Men dessutom uppträdde partiets
talare och agitatorer vid festliga samkväm, invigning av
fackföreningsfanor, strejkmöten, demonstrationer, som anordnats för att
avgiva protest i någon dagspolitisk fråga o. s. v. De passade då
nästan alltid på att sälja medförda exemplar av partiets tidningar,
broschyrer och flygblad för att dymedelst påverka sinnena, även efter
det att orden från talarstolen förflyktigats.
Ur den samtida arbetarpressen må andragas några fall av
förföljelse mot dem, som vid denna tid på det ena eller det andra sättet
sökt att verka för socialdemokratins sak. Understundom är svårt att
avgöra, om vederbörande fått lida för sin politiska eller sin fackliga
propaganda eller för båda på en gång — gränserna dem emellan voro
ju ännu rätt flytande. Här anföras dock endast några fall, som avse
konsekvenser av agitationen för partiets politiska syften.
Socialismens motståndare ansågo sig ha funnit ett förhållandevis
effektivt medel mot arbetarrörelsens politiska propaganda i
förvägrandet av lokaler åt de kringresande agitatorerna. Nästan alla de
ombud, som bereste landet, lämnade likstämmiga rapporter härom.
Palm råkade mest illa ut. Men så hade han ju också rykte om sig
att vara en av de värsta oroskaparna. leke blott han själv fick en
hel del obehag av dessa blockader utan även unga arbetare, som
voro honom behjälpliga att skaffa möteslokaler, fingo lida härför
och blevo t. o. m. avskedade för förseelsen. Även Thorsson klagade
emellanåt över den kitslighet både myndigheterna och jord- och
husägare visade, då han begärde att få disponera över någon lämplig
talarplats. En arbetares medlemskap av en arbetarklubb kunde i
vidriga fall vara tillräcklig anledning för hans principal att ge honom
avsked, och uppträdde arbetaren med öppet visir som
socialistagitator, måste han räkna med ett avskedande som tänkbart
framtidsperspektiv. De liberala arbetarföreningarna gåvo flera bevis på sin
lust att förebygga socialdemokraternas agitation, speciellt genom att
stänga dörrarna till sina lokaler, då en socialistagitator knackade på,
men torde väl mindre ofta ha — såsom en jubilerande dylik förening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
