Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 5 sept. 1936 - Fransson, Evald: Den politiska målsättningens betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den politiska målsättningens betydelse
459
målen var! Endast om detta kan ske, finns möjligheter att ej
bara erövra utan även bibehålla folkmajoriteten. Hur många
människor har ej upphört med sin kamp för socialismen, när de nått en
tryggad ekonomi, och arbetarnas mångenstädes minskade politiska
intresse i de kommuner, där majoriteten uppnåtts, inskärper vikten
av en klar målsättning, som ej bara gäller aktuella reformkrav av
typen minimilöner för eftersatta arbetargrupper eller
dyrortsgruppe-rade pensioner, utan även mål, vilka så att säga bildar underlaget
för nuets politiska strävanden och liggande mellan dagsmål och
slutmål. Målen måste vara både förankrade i nuets krav och syfta mot
framtiden, realitetsbetonade och idépräglade på samma gång.
Fixerandet av dessa mål ter sig för socialdemokratin just nu både
lättare och svårare än förut. Lättare emedan de socialdemokratiska
idéerna i sin praktiska tillämpning sakligt sett aldrig stått starkare
än nu. Men svårare enär det — som inledningsvis sagts — med
socialismens framträngande på alla samhällslivets områden aldrig
längre kan bli frågan om genombrottstidens enkla, entydiga
målsättning. Socialdemokratin i nuet omspänner hela samhället: dess mål
måste också göra det. När i det följande ett försök göres att
närmare precisera socialdemokratins mål, så sker det i den bestämda
tron, att partiet hade mycket att vinna härpå i en tid, då det går att
utkämpa den troligen skarpaste striden i sin historia.
1. Den kapitalistiska produktionsanarkins sanerande genom en
socialistisk planhushållning. Det blir härvid aldrig fråga om hela
näringslivets insnörande i en av liberalekonomerna befarad
"tvångshushållning". En åt det privata näringslivet bevarad fri sektor i
hälsosam konkurrens med de statligt ledda och kontrollerade företagen
ska bibehållas. Planhushållningskravet är därför ej totalt utan
partiellt. Mycket starka sakskäl tala för en sådan organisation. Att
det inom den kapitalistiska produktionen råder ett oerhört slöseri
erkännes av även "borgerliga" nationalekonomer. I sin bok
Nationalekonomi säger professor Brisman: "Det är snarare regel än
undantag, att det i ett land inom varje produktionsgren finnes många
fler fabriker än som behövs; att de äro dubbelt eller ännu mer för
många är intet ovanligt." Detta är "ett ovanligt bra bevis på det
vansinniga slöseri med kapital, arbete och ekonomiska krafter, som
den förr så beprisade fria konkurrensen medför". De aktuella
utredningarna inom kaffe- och oljebranscherna bekräftar till fullo detta
påstående: när oljehandelns omkostnader kan sänkas med tre
fjärdedelar då är detta ett skolexempel på "vanvettigt slöseri". Att med
kännedom om det privatkapitalistiska, fattigdomsskapande slöseriet
tro på möjligheten av en planmässig organisation av det ekonomiska
livet innebär ingen utopisk önskedröm utan en övertygelse om att
även på detta tabuartade område människorna kan styras av en liten
gnutta förnuft. I och med uppkomsten av truster och karteller,
konkurrenskapitalismens övergång till monopolkapitalism och bildandet
av starka yrkesorganisationer får planhushållningstanken allt star-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
