Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 5 sept. 1936 - Litteratur - Molin: Stafetten går vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
Adrian Molin: Stafetten går vidare. Aktiebolaget Nordiska Bokhandeln
1936. Kr. 7:—.
Vilken stafett? Jo: unghögerns. »Så långt man förstår tyda tecknen
är unghögerns budskap på väg. Stafetten går vidare.» Och detta
budskap ?
Det är inte länge sedan ett par karakteristiska broschyrer av Molin
anmäldes i Tidén: de återfinns i denna samling, vars flesta andra
uppsatser också är variationer på temat: ut med demokratin och in
med nazismen. Det vill säga, helt försvuren åt nazismen är inte Molin.
T. o. m. den är för »radikal» för honom; inte ens dess »socialism» gillar
han, utan fastmer en .kraftig reaktion så där i största allmänhet, i den
kapitalistiska klickens intresse. Beträffande diktaturen, så krånglar hart
och svänger sig en smula, men motvilligt kommer det fram ändå vad
han önskar. I början sikriver han så här: det är löjligt av svenska
demokrater att vilja bekämpa en »diktatur» (inom citationstecken), »som
ingen i första hand syftar till». Men i andra, kanske? Längre fram
får vi för femtielfte gången höra att Hitler åstadkommit en »syntes
mellan demokrati och ledarmakt» (men om nu demokratin är kulturens
och världens största faroämne, som hr Molin påstår, varför har inte
Hitler då bättre sett till sitt hus?) Också vi i Sverge ska smaka piskan,
om vi inte i tid bättrar oss efter Molins recept; allt elände på det
ekonomiska området kommer sig nämligen av arbetarnas höga löner.
»Vii ha inte haft klarsynthet och mod nog för att göra rent hus med ett
arbetarmonopol, som levat högt först på diskonterade
framtidsförhoppningar och sedan på att äta upp de andra samhällsklassernas och
alldeles speciellt jordbrukarnas besparingar.» Det är således här angreppet
ska sättas in: »en utjämning måste ske, utvecklingen kommer att gå
sin gång, och om fackföreningspamparna gå skalliga från äventyret, har
ingen större orätt skett; medvind sedan 1909 skall väl en gång kantra
Frågan är bara, om den omvälvning som förestår skall förlöpa v.ilt
eller under förnuftig ledning. Vår industriledning, som kvider och
skjuter uppgiften ifrån sig, sättes här på ett avgörande prov, som den
måste fatta snart i sikte och bestå — om icke ljusastaken skall flyttas
från dess rum.» Det fiinns ingen a,nnan utväg ur krisen än vägen
tillbaka, »till reducerade anspråk på livet och samhället». Här krävs »de
bortskämda människornas hårdhänta återförvisning till sin egen kraft,
sparsamhet och åter sparsamhet. Vi ha levat över våra tillgångar,
demokratin i kompani.,..» Var och en bör väl annars få svara för sig
själv; så länge en del personer sitter med lika stora eller mångdubbelt
så stora, månadslöner som andras årslöner, vet man dock vart ropet
om den där reduktionen med kraft och eftertryck ska adresseras. Kanske
hr Molin och hans klassbröder en sval morgontimme också kan fatta det.
Man ska inte heller tro att Molin bara hotar i en stund av tillfällig
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
