Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11, 5 nov. 1936 - Lindquist, Sven G.: Krisproblemet i socialistisk teori. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krisproblem’et i socialistisk teori
543
alla de okunniga klyschor, som borgerliga s. k. vedersakare uppfunnit,
det hela prytt med en sombartsk rosenbukett. Den, som bekvämat
sig till att över alla vanställande andrahandskällor gå till Marx’ egna
skrifter, kan endast på okunnighetens konto skriva sådana
insinuationer, som att Marx skulle betraktat "katastrofen" som omedelbart
förestående. Man läse i Kapitalets tredje band, första delen,
femtonde kapitlet, om de motverkande tendenser, vilka förhindra att
kapitalismen omedelbart bryter samman. En av dessa tendenser, som
Fredriksson visligen icke funnit hos Marx, är krisens egenskap av
korrektur; om man erinrar sig det bekanta uttrycket om den
kapitalistiska produktionens utveckling "auf erweiterter Stufenleiter" är detta
uppenbart. Men tvärtemot Fredrikssons åsikt såg Marx icke krisen
som en "disproportion mellan produktionskapacitet och köpkraftiga
konsumtionsbehov" utan som en räntabilitets- och ackumidationsfråga,
oavhängig tillfälliga inskränkningar sådana som konkurrens,
prisförhållanden etc.
Om Fredriksson hade gluttat i reformismens evangelium, skulle han
ha funnit hur Bernstein långt ifrån att dela hans uppfattning
tvärtom bemödar sig att ge en törn åt "det i socialistiska kretsar
populäraste sättet att förklara de ekonomiska kriserna genom att härleda
dem ur underkonsumtion". Bernstein, som den noggranne
vetenskapsmannen han var, nöjer sig icke med att citera det ställe i tredje
bandet av Kapitalet, där Marx säger:
"Den yttersta grunden till alla verkliga kriser förblir alltid armodet och
konsumtionsbegränsningen hos massorna gentemot den kapitalistiska
produktionens drift att utveckla produktivkrafterna som om blott samhällets absoluta
konsumtionsförmåga bildade dess gräns."1
Nej, han anför också den 12 år senare skrivna passus i Andra
bandet2 där det heter:
"Det är en ren tautologi att säga, att kriserna framgå av brist på
köpkraf-tig konsumtion eller på köpkraftiga konsumenter. Andra konsumtionsarter än
betalande känner det kapitalistiska systemet icke, undantagandes de som finnas
sub forma pauperis eller "bovarnas". Att varor äro osäljbara betyder icke
annat än att inga betalningsdugliga köpare funnits för dem, alltså konsumenter
(vare sig nu varorna i sista instans köpas för den produktiva eller den
individuella konsumtionens behov). Men vill man ge denna tautologi ett sken av
1 Sv. Kapitalet 111:460.
2 A. a. 11:366.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
