Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11, 5 nov. 1936 - Schlyter, Börje: Franska romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Franska romaner
557
innersta önskningar". Och hennes ord gå igen som motto för sista
kapitlet: "Il faut rester les mains vides, le coeur pur de toute
affection."
Le sang noir av Louis Guilloux är en frän skildring av livet i en
fransk småstadshåla med dess av gnat och intriger förpestade
atmosfär, som skulle vara outhärdlig om icke författarens överlägsna
karakteriseringskonst höll intresset vid liv. Huvudpersonen är den
bisarre filosofiläraren Merlin med öknamnet Cripure (efter sina
utläggningar av Kants "CVitique de la raison puré"), en obotlig
misan-trop som dock i längden uppvisar flera mänskliga drag än alla sina
kälkborgerliga belackare tillsammans. Handlingen utspelar sig
huvudsakligen i miljön kring det lyceum där Cripure undervisar och är
i tiden förlagd till de första åren av världskriget, vilket ger förf.
ett ypperligt tillfälle att studera krigspsykosens verkningar inom den
isolerade krets en fransk småstadssocietet utgör. Med bitande ironi
satiriserar han över den officiella frasretoriken och den våg av
patriotiskt rus med vars hjälp man i början söker romantisera verkligheten.
Det mest groteska exemplet härpå är Cripures kollega Babinot, en
uppblåst skrävlare som orerar vitt och brett om krigets "heliga
mission" men har oturen att få ett blått öga av en soldat som betackar
sig för hans patriotiska dikter. Babinot fantiserar emellertid ihop en
historia om att ha blivit överfallen av spioner utklädda till officerare
och går sedan omkring och stoltserar med sitt bandage som en
hjältegloria, själv bergfast övertygad om sitt martyrskap. Det groteska i
bilden får emellertid en skärande biton genom att Babinot under
allt detta är ovetande om att hans son just stupat på slagfältet. Förf.
låter oss även få inblick i en familj där sonen blivit dömd som
desertör — ett brutalt faktum för vilket det ej gives någon lindring.
Slutet av romanen handlar om upprinnelsen till en duell mellan
Cripure och hans gamle vedersakare Nabucet, i anledning av en
örfil den senare fått mottaga då sinnet en gång runnit över på
Cripure. Parterna utse sina sekundanter som sammanträda under
burleskt högtidliga former, men efter åtskilliga drastiska uppträden
avstyres slutligen hela tilltaget. Cripure har emellertid gjort denna
fråga till en samvetssak och drar själv de tragiska konsekvenserna
av sitt förfelade liv. — Romanens värde ligger framför allt i den
genomträngande psykologiska detaljskildringen och i författarens
förmåga att hålla läsaren fången i en atmosfär vars tryck man svårligen
skakar av sig i första taget. Någon uppbyggelsebok är det förvisso
icke, men en roman vars mäktiga stoff vibrerar med sällsynt intensitet.
leke heller Julien Greens Minuit kan lämpligen rekommenderas
som nattlektyr åt mörkrädda personer. Författaren rör sig med
förkärlek på gränsen till realiteternas värld, där dröm och verklighet,
sken och sanning flyta ihop i fantastisk klärobskyr. Redan bokens
början torde chockera den konventionelle romanläsaren: en ung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
