Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12, 15 dec. 1936 - Jonsson, Thorsten: Monument över livstron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
592
Thorsten Jonsson
av hans tidigare dramer, inte bara de mera bekanta, som samlats i
hans andra bok, The Moon of the Caribbees, har hämtat motiv från
sjön. En annan miljö, som 0’Neill stått mitt uppe i och senare
skrivit om är tidningsarbetet; ett av åren närmast före kriget var han
anställd som reporter och författare av marginalvers i tidningen
Te-legraph i New London; miljön återfinner man i ett av hans senare
dramer, Ah, Wilderness (1933).
I Amerika har legenden om 0’Neills äventyrliga förflutna kommit
att spela en viss roll; myten har utnyttjats av hans puritanska
motståndare. Bland annat kan man se det av skrifter om honom; även
i dem som framträder med vissa anspråk brukas en del av utrymmet
till att bevisa, att författaren som människa i själva verket är nykter,
skötsam och fullt respektabel, förtjust i bad och tennis.
Intresset för 0’Neills person har också lett till att man i dramerna
velat finna självbiografiskt stoff överallt: "0’Neill skriver bara om
sig själv." Berättigat är det inte; tills vidare får man hålla sig till
att han av erfarenhet ovanligt väl känner många av de miljöer han
beskriver. Det uppges emellertid, att han f. n. är sysselsatt med en stor
dramatisk cykel, där han dels skall skildra amerikanskt samhällsliv
ur olika synpunkter, dels skall gå in på sin egen utveckling.
0’Neills miljökännedom är mest iögonenfallande i fråga om
sjödramerna. Redan ett par av hans första tryckta skådespel — de är
emellertid inte hans tidigast skrivna; inalles lär det finnas minst
sexton pjäser, som han aldrig velat trycka — laborerar med sjömotiv.
Thirst och Fog handlar om skeppsbrutna, Warnings (alla tre 1914)
om en radiotelegrafist, som blir döv just när hans fartyg råkar i
sjönöd. En läkare hade varnat honom för sjukdomen, och när den nu
bryter ut, skjuter han sig. Det förefaller vara ganska melodramatiska
småstycken, och utan större betydelse; författaren har numera
förbjudit deras omtryckning.
Hans första offentligt spelade pjäs har också sjömotiv; den heter
Bound East for Cardiff (1916), uppges vara skriven 1914, när
0’Neill var tjugusex år, och är redan ett koncentrerat och levande
litet stycke dramatik. Det är en enaktare, och innehållet är enkelt:
scenen är skansen i lastångaren Glencairn på resa från New York
till Cardiff, och där ligger en sjöman och dör av sina skador efter
ett olycksfall; båten är fast i dimma, och någon läkarhjälp står inte
att få. Den döendes kamrat kommer och ser till honom; de har följts
åt i fem år, och under de klumpiga ord, som växlas mellan dem,
ligger sorgen över att deras vänskap nu skall brytas.
Bound East for Cardiff är i sitt lilla format ett socialt drama av
betydenhet. Någon uttalad propaganda finns det visst inte i det, men
ändå (säger den pålitlige radikalen Upton Sinclair) "ringer revoltens
budskap ur varje mening". Den döende sjömannen råkar under
samtalet med sin vän sammanfatta sina synpunkter på det liv han har
levat, och han säger: "Att lämna ett sådant här sjömansliv är inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
