Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12, 15 dec. 1936 - Kinberg, Olof: Kriminalpsykologi och kriminalpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till följd att domstolarna allt oftare förordnar om undersökning av
sinnesbeskaffenheten, så förekommer det ännu icke sällan att de
dömer till fullt straff personer som senare visar sig ha varit
sinnessjuka vid brottets begående. I åtskilliga fall — och även dessas
antal synes vara i stigande — korrigeras denna underlåtenhet av
överrätt[1] och många gånger visar den på grund av överrättens beslut
företagna undersökningen att den tilltalade varit sinnessjuk vid brottets
begående.
Stundom är omständigheterna sådana, att om man under
rannsakningen endast gjort sig besvär att tillräckligt noga taga reda på den
tilltalades förhistoria, så skulle det för varje omdömesgill lekman
varit uppenbart att det funnits skäl misstänka att den tilltalade vore
abnorm eller sinnessjuk. Ett exempel härpå är följande fall.
I. Den 19/8 1934 dödade en arbetare, Pettersson, sin älskarinna,
Gerda, genom att med en rakkniv skära halsen av henne inne på ett
tryckeri i Stockholm dit han och kvinnan av tryckeriets ägare,
Hellstedt, inbjudits för att dricka brännvin. Pettersson, som var gift,
hade sedan något år haft ett förhållande till Gerda, men de var ofta
osams och Pettersson hade vid olika tillfällen yttrat sig hotfullt om
och till Gerda, så att dennas väninnor varnat henne för att vidare
träffa honom. Under samvaron först på ett kafé, där Pettersson och
Gerda träffat Hellstedt som de förut icke kände, och sedan inne på
tryckeriet hade Gerda visat sig intresserad av Hellstedt och försökt
förmå Pettersson att avlägsna sig. Denne däremot ville förmå Gerda
att följa med honom från tryckeriet. Under ett med anledning härav
uppkommet gräl dödade Pettersson Gerda. Vid rannsakningen
upplystes bl. a. att Pettersson sedan ett par månader haft för vana att
bära på sig en rakkniv. Pettersson dömdes utan undersökning för
dråp till 10 års straffarbete. Svea Hovrätt förordnade om
undersökning av hans sinnesbeskaffenhet. Vid den å Rättspsykiatriska
kliniken företagna utredningen visade sig Pettersson vara svårt belastad.
Fadern var sålunda en rå, brutal och starkt alkoholiserad
hustruplågare som slutade sitt liv genom självmord. Av Petterssons syskon
var en sinnessjuk, en annan, liksom fadern en abnorm
alkoholmissbrukare, hade tagit livet av sig, en tredje psykopat. Av Petterssons
fyra barn var en sinnessjuk och hade begått självmord, en annan
imbecill, en tredje företedde svåra karaktärsanomalier. Det visade sig
vidare att Pettersson varit föremål för nykterhetsnämndens
övervakning. Av övervakarens rapporter framgick att Petterssons hustru
ansåg honom sinnessjuk under alkoholpåverkan. Även i nyktert
tillstånd var han konstig och hotfull, han kunde av ringa anledning få
fruktansvärda vredesutbrott så att hustrun fruktade för sitt och
barnens liv. Han orenade i sina gångkläder och i sängen, hade även i
nyktert tillstånd religiösa griller, predikade och anförde långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
