Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12, 15 dec. 1936 - Kinberg, Olof: Kriminalpsykologi och kriminalpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personer vilka, trots långvarig fängelsevistelse, alltjämt är psykologiskt
anonyma släppas lösa på försvarslösa medmänniskor.
Sin andra funktion, att förbättra den enskildes rättssäkerhet, fyller
kriminalpsykologin varje gång den leder till att personer, som utan
att vara till naturen kriminella, begått brott endast såsom en följd
av sjukliga rubbningar i själsverksamheten, under rannsakningen
visas vara sjuka och därför erhåller vård i stället för straff.
Härtill kommer de inte alldeles få fall där genom en
kriminalpsykologisk undersökning kan visas att den tilltalade inte varit i
stånd att begå det brott för vilket han är tilltalad. En dylik situation
inträder inte så alldeles sällan, exempelvis när personer åtalas för
mened. På Rättspsykiatriska kliniken har vi under årens lopp
haft en hel rad sådana fall. Vanligen är det fråga om individer
som är så lågt stående till sin förståndsutveckling, att de i själva
verket inte alis vet vad en ed är för någonting och sålunda, om de blivit
undersökta innan de tillåtits vittna, skulle ha blivit förklarade icke
vittnesgilla. Ett fall som är karakteristiskt för denna typ må här med
några ord omnämnas.
V. Det gäller en kvinna, Lisa, från en ödebygd i ett av
våra nordligaste landskap. Såsom genom undersökningen
visades var hon så djupt undermålig i förståndshänseende att hon
stod på 6—7-åringens sjäsliga nivå. Emellertid hade hon fått
ett barn. Hon hade utpekat en dräng såsom barnafader, och
då denne nekat till faderskapet hade hon tagit på sin ed att det var
han. Bland lantbefolkningen hos oss förekommer ju inte sällan att
bitter fiendskap uppstår mellan sockenbor, ofta av rätt så
obetydliga anledningar: gräl om att den enes kreatur gjort åverkan å den
andres ägor, osämja på grund av ekonomiska mellanhavanden och
dylikt. I närheten av den plats där den stackars idiotflickan bodde
fanns det nu en bonde som hyste en häftig fiendskap till en granne
och som beslöt att utnyttja henne för sin hämndlystnad. Hans plan
var att få sin fiendes son förklarad såsom far åt flickans barn.
Barnet var visserligen redan dött, så att intrigen, om den lyckades, inte
kunde få andra praktiska följder än att chikanera hans fiende
genom att skämma ut sonen. Det var ingen vidare konst för
bonden att tubba flickan att bege sig till länsmannen och berätta för
honom att hon svurit falskt i faderskapsmålet och att det var den
andre bondens son som var far till hennes barn i stället för den
dräng hon tidigare utpekat. Hon hade så litet uppfattning om vad
hon gjorde, att hon trodde att hon skulle få resa hem till sitt igen
efter denna anmälan. Hon blev därför både förvånad och ledsen när
hon i stället blev häktad för mened. Flickan var självfallet på grund
av sin mycket klena förståndsutveckling inte i stånd att avlägga ed
och inte heller att begå mened, eftersom hon inte förstod vad hon
gjorde. Hon hade alltså bort skiljas från målet genom att åklagaren
frånträtt sitt ansvarsyrkande. Hon blev emellertid straffriförklarad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
