Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12, 15 dec. 1936 - Langlet, E.: Kolossen på lerfötter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kolossen på lerfötter
621
arméfördelningar från Japan, innan den lokala kinesiska styrkans
motstånd bröts. Under dessa strider fick man faktiskt se japanska
soldater — med bushido och allt — utföra vad man på diplomatiskt
språk kallar strategisk reträtt, och det med en viss hastighet" — jag
citerar här vår främsta Kinakännare, professor Erik Nyströms Det
nya Kina, som innehåller en mycket fyllig framställning av Japans
inflytande i Kina.
Episoden är värd att hålla i minnet: vid detta enda tillfälle då
ett målmedvetet och organiserat motstånd mötte japanerna, kunde
dessa blott genom en insats av numerärt flerfaldigt överlägsna, av
skeppsartilleri understödda och med alla moderna hjälpmedel
försedda trupper betvinga de illa utrustade kineserna, som ju aldrig
åtnjutit rykte om sig att vara annat än mycket dåliga krigare.
Att japanerna i övrigt mött så ringa motstånd under sitt
framträngande i Nordkina, beror uteslutande på det hopplöst förvirrade
läget i Mittens Rike, på den bristande enigheten hos de talrika med
varandra rivaliserande furstarna, generalerna och rövarhövdingarna,
som ständigt haft blott ett intresse, att berika sig själva.
Japans framgångar ha icke grundats på landets egen kraft utan på
saknaden av motstånd. Så snart sådant mött, såsom i Tsingtao och
i Sjanghaj, visar det sig att japanerna nödgats uppbåda mångfaldig
övervikt i människor och material och dock nått sitt mål först efter
långvarig och mödosam kamp.
Hur skall det då gå, om Japan ställes inför en skickligt ledd och
jämbördigt utrustad motståndare som Sovjetryssland? Ty att det
nya Rysslands armé i Yttersta Östern har helt andra kvalifikationer
än den tsarristiska, därom synes intet tvivel råda. "Det blir en
allvarsam lek", säger Nyström, som väl får anses som en fullt opartisk
bedömare på denna punkt, "som varje sommar passerar den sibiriska
järnvägen" och "där liksom andra passagerare ej kunnat undgå att
lägga märke till de otaliga tåg med krigsmaterial, som oupphörligt
ringla sig mot öster. Och de sovjetofficerare man möter (en helt
annan och bättre typ än det gamla Rysslands, det är folk som ha
ambition och energi och som man märker vill förkovra sig i sitt
yrke) tala visserligen ej om anfallskrig, men förklara: om japanerna
börja skola vi knipa dem från öster och väster som en tång".
Nyström påpekar också det för japanerna "pinsamma faktum, att örikets
stora industridistrikt vid Osaka på mindre än 4 timmar kunna nås
med bombplan från Vladivostok, så man kan förstå japanernas
nervositet vis-à-vis dessa obehagliga geografiska fakta".
Faktiskt har också Japans maktpolitiska expansionsmål allt mer
förskjutits mot söder, kanske icke blott av tveksamhet inför Sovjets
med varje månad starkare försvarsställning utan också därför att
man, allt befolkningstryck på öarna till trots, insett att de stora
vidderna i nordväst icke lämpa sig för japanska invandrare: japanerna
tåla icke klimatet i fastlandets norra del och kunna även av andra
skäl icke trivas där; försöken att organisera japansk bosättning i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
