Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12, 15 dec. 1936 - Litteratur - v. Törne: Parlamentarismen i Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
P. O. v. Törne: Parlamentarismen i Europa. Natur och kultur. 156 sid.
2:25 kr.
Då förf. börjar med att konstatera, att om parlamentarismen skall ha
utsikter att bestå, böra dess värdefulla egenskaper klargöras och dess
möjligheter till anpassning undersökas kan man däri ge honom rätt. En
styrelseform, som icke anpassas efter ändrade förhållanden löper risk att
utdömas. Å andra sidan borde resultatet i de länder, som övergivit
parlamentarism och demokrati, nu vara så klart, att de flesta be en stilla bön
om att slippa göra bytet. Att även en bristfällig demokrati visat sig bättre
än en diktatur är emellertid ingen anledning att icke söka göra det bästa
möjliga av vad man har.
Större delen av den lilla boken upptages av redogörelser för
utvecklingen i olika länder med början och huvudvikten lagd vid
parlamentarismens hemland England. Så följer en teckning av
parlamentarismen i Frankrike och därefter kortare skisser av andra länders och en
redogörelse för vad som inträffat i världen efter kriget samt till slut
några reflexioner över framtidsutsikterna.
Framställningen är klar och i stort sett tillförlitlig även om en del
mestadels mindre misstag insmugit sig och man ibland kan ha rätt att
draga de fällda omdömena i tvivelsmål. Sålunda är det oriktigt, då
det säges, att arbetarpartiet i England vid valet 1935 förlorade mandat.
(Tvärtom vann det ett mycket stort antal efter att ha förlorat år 1931.
De båda resultaten ha tydligen sammanblandats. Att kalla det valsystem,
som 1919 för första gången tillämpades i Frankrike för proportionalism,
är en lek med ord. Det hade vissa proportionella drag men heller
icke mer. Att kalla Briand för socialist, då han första gången blev
regeringschef, är heller knappast riktigt. Han hade varit. Och att
säga, att Millerands ursprungligen socialistiska åsikter ej
överensstämde med kammarmajoritetens 1924 ger en felaktig föreställning.
Visserligen hade Millerand varit socialist också han, men de åsikter han
hyste som president voro allt annat socialistiska. Att säga att vänstern
är slösaktig med allmänna medel är en smula för kategoriskt. Riktigare
vore att formulera det så, att vänstern önskar utgifter av annat slag,
Slöseri behöver därför inte förekomma. Och om en debatt blir mera
osammanhängande, då repliker få förekomma, än då de komma ett par
timmar senare eller nästa dag må vara en smaksak. Många föredra
förmodligen att få en sak uppklarad omedelbart. Om de holländska
regeringarna sägs, att de allt fortfarande (aug. 1936 enl. förordet) äro
ofta växlande, vilket knappast är riktigt. Valrättsåldern är i Danmark
icke 21 år, som det påstås, och valperioden i Norge är icke fyra år
utan tre. I intetdera av dessa båda länder äro de »socialistiska
mandaten och högerns någorlunda lika», tvärtom. Hos oss får man icke
rösträtt vid uppnådda 24 år. Det kan vara så men det kan också,
vara något tidigare. Att liberalerna hos oss gått tillbaka säges vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
