Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 20 febr. 1938 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 In- och utrikes
engelsk sida. Det hörs ju visserligen en smula absurt att tala om
kompensation i detta sammanhang, då det snarare borde vara från
italiensk sida, som kompensation för en rad övergrepp borde ges, men
sådan torde man få vänta på. Enligt tämligen samstämmiga
vittnesbörd lär emellertid läget i Italien vara sådant, att någonting måste
göras i ena eller andra riktningen. Anser man att ekonomisk hjälp
i form av lån kan rädda situationen, är det väl tänkbart, att detta
kan stämma Mussolini gynnsam till förhandlingar och det kan ju
förstås, om Chamberlain ansett att ett försök bör göras, ifall det andra
alternativet är desperation och risk för nya övergrepp. Ingen vill ju
krig i de demokratiska länderna och det är därför förklarligt, om
alla medel anses böra försökas för att undvika den eventualiteten.
Men det finns tyvärr också en annan och sämre förklaring. Gång
på gång vittnas det, att de konservativa kretsarna i England eller
kanske rättare sagt vissa konservativa kretsar icke ogärna skulle se en
rebellseger i Spanien och då givetvis också med blida ögon se den
hjälp, som Italien oförtrutet gett rebellerna, och måhända därför också
vara villiga att finansiellt stödja den, som dock går deras ärende, låt
vara utan uppdrag. Om Chamberlain säges vara dessa kretsars man,
ger det ju också en förklaring till vad som inträffat. Då är icke
mycken hjälp att räkna på från engelskt håll vid försöken att hålla
diktaturerna stången, så länge kraven icke riktas direkt på England
själv. Den dag t. ex. Tyskland begär kolonier, som nu befinna sig
under engelskt välde, lär beredvilligheten att gå till mötes vara
betydligt mindre just från dessa konservativa kretsars sida än den
skulle vara från deras, som nu företräda solidaritetens tanke. Men
då kan det vara så dags. Ges de aggressiva makterna tillfälle att
kväsa först den ena och sedan den andra, att isolera och söndra, växer
också utsikten för dem att till slut på sitt eget vis komma till tals
med de kvarvarande. Spekulationen i att kunna vinna tillfällig
återhållsamhet i kraven ha då icke lett till något annat än att en gång
se kraven med ökad styrka föras fram och då kanske utan möjlighet
att vägra tillmötesgå dem, såvida man ej i alla fall måste ta
krigsrisken. Visserligen rustar också England febrilt, men räcker styrkan
till för att diktaturerna skola hålla sig på mattan.
Dessbättre finns det dock omständigheter, som tala för, att den
chamberlainska politiken kommer att drivas med försiktighet. Man
torde redan ha kommit underfund med att entusiasmen är särdeles
sval inom England för den nya linje man ämnat slå in på. Sällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
