Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 20 febr. 1938 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 In- och utrikes
på gränserna i väster. Diktaturemas uppslukande av de stater i
Mellaneuropa, som ännu äga sin frihet, skulle därför betyda en
ytterligare försämring av läget, vilket England tydligen ej på samma
sätt känner.
Men om Frankrike med fasthet hävdar sin hållning, måste detta
komma att inverka också på Englands ställningstagande, ty en
överenskommelse alldeles på egen hand med diktaturerna lär väl icke ens
Chamberlain våga sig på. Frankrikes medverkan måste till. De som
i annat fall tro sig se en bortsopning av både Chamberlain och hans
politik, se kanske då icke så fel.
England och Frankrike tillsammans ha otvivelaktigt nyckeln till
många problems lösning i sina händer. Man kan bara beklaga, att
det så ofta visat sig svårt för dessa båda makter att med kraft
beträda samma väg. Då England var villigt att mera aktivt ingripa,
satt Laval vid styret i Frankrike och förhindrade ett resolut
uppträdande, och då nu Frankrike synes benäget för en mera rakryggad
politik, är det England som tvekar och vill gå omkring problemen.
DET HITLERSKA SABELSKRAMLANDET ägde rum
ungefär samtidigt med den engelska regeringskrisen och rent kronologiskt
kunde man haft skäl att misstänlca ett visst samband, som dock
näppeligen fanns. Världen börjar tydligen vänja sig vid hitlerskrävlet
och fäster inte samma avseende vid det som den ibland gjort förr. De
förutgående händelserna i Tyskland voro ju heller icke ägnade att
inge världen något starkare intryck av ökad styrka och enighet.
Omvärlden vet endast föga om vad som händer i en diktatur och varför
det händer. Så mycket har emellertid tydligt framgått att allt talet
om den tyska enigheten varit endast tomma ord. Ungefär raka
motsatsen synes ha varit det riktiga.
Oenigheten var t. o. m. så svår, att nazismen måste uppskjuta
egen-berömmet över vad som nåtts under de fem årens nazistyre. Den
tyska s. k. riksdagen har ju numera endast en uppgift att fylla och
en mycket enkel sådan, nämligen att åhöra och applådera de tal
Hitler behagar hålla. Tillfället var ju utomordentligt lämpligt just nu
då årsdagen skulle firas och den tyska propagandaapparaten brukar
ju icke försitta några tillfällen, men nu uppsköts dock "riksdagens"
sammanträde, vilket säkert inte skulle ha skett, om allt varit som det
borde vara, vad man sedan än må ha förklarat från officiellt håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
