Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 20 febr. 1938 - Balticus: De tre baltiska diktaturerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 Balticus
partier i parlamentet inte mindre än 25, varvid 8 partigrupper icke
ägde mer än 1 representant i den av 100 ledamöter bestående
församlingen. Detta medförde en svår splittring inom det politiska livet
och försvårade uppkomsten av en stabil parlamentarisk majoritet.
Regeringskriserna blev långvariga, emedan man måste föra vidlyftiga
förhandlingar med många små grupper för att tillfredsställa deras
önskemål. Naturligtvis kunde man genom en ändring av vallagen
ändra detta, något som socialdemokratin tillstyrkte. Men det av
Ulmanis ledda bondeförbundet, det dominerande borgerliga partiet,
sökte medvetet kompromettera parlamentet och demokratin och
ändringen kom tyvärr icke till stånd.
Demokratins sammanbrott och förstörandet av arbetarrörelsen i
Tyskland och Österrike gav den lettiska bourgeoisin en stark
fascistisk impuls. Man sade sig, att om den starka arbetarrörelsen i dessa
länder så lätt kunde förstöras, borde detta kunna ske ännu lättare
med den svaga arbetarrörelsen i Lettland. Den sista stöten i denna
riktning gav omvälvningen i Estland; om man i Estland vågade
språnget, vad väntade man ännu på i Lettland? Den lettiska
bourgeoisin var i början av år 1934 fascistiskt anstucken.
De gamla ledarna för det största borgerliga partiet,
bondeförbundet, ville emellertid icke — i likhet med Päts i Estland —• överlåta
makten åt de nya männen i Perkonkrust. De hade med undantag
för ett år städse regerat eller deltagit i regerandet sedan republikens
tillkomst. De organiserade därför en sammansvärjning mot den
demokratiska statsförfattningen. Ulmanis blev i mars 1934
ministerpresident i en borgerlig koalitionsregering. Ytterligare vilseledde han den
allmänna opinionen och sina motståndare genom att föreslå en ökning
av statspresidentens och regeringens makt på bökostnad av parlamentet
men utan att rubba de demokratiska grundvalarna. Redan under den
pågående författningskampen i riksdagen, då det blev klart, att blott
små författningsändringar skulle kunna åvägabringas på denna väg,
skred Ulmanis i förbund med krigsministern general Balodis,
inrikesministern, ledaren för Aizargi (ett 30,000 man starkt statligt
skyddsvärn) samt Riga-garnisonens kommenderande general till
förverkligandet av sin statskupp. Alla socialdemokratiska riksdagsmän och
2,000 funktionärer i alla föreningar i landet samt alla cheferna i
Arbetarnas skyddsförbund häktades under loppet av en enda natt och
förpassades i fängelse eller till ett i Liepaja (Libau) inrättat
koncentrationsläger. Arbetarklassen var på grund av krisen och sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
