Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 20 febr. 1938 - Litteratur - Strindberg: Bondenöd och stormaktsdröm - Gottschalk: Svartsjukans problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 101
tädetis apologeter av idag vriida och vända sig, då de aiti förmodligen
skola gå till storms mot förf.
Den svenska bondenöden torde ha varit obestridlig under alla dessa
krigsår och korta fredspauser, då monarker eller riksförmynidare togo för
sig av bytet. Kommo så till miiistsväxter, över vilka man var mindre
herre då m nu, skojet med statens skjutsliegor, som ålagts bönderna och
som tillämpades utan kontroll, gratis logis åt förnämia resande och
soldat-inkvartering, och bredvid allt detta krigsgärder (ordiniariie skatter och
extra pålagor), så förstår man nog, att standarden för våra förfäder legat
saarare under än över exiistensminimum. För att nu inte ta,la om
(kvinnornas elända loti. Rörande epokens stälLnitfig till kviininaji råkar författaren
in på ett resonemang om maninaidealet under denina tid: det tycks ha
eftersträvat sexuell kyla (med antagligen överdrifter åt andra hållet,
vilket dock förf. ej framhållit; paralleller skulle man då kunna finna på
flera håll nu). Barnalstrimgeni var nödvändig;, men kärleken mellan man^
och kvinna var ej ett gouterat ämne för litterär behandling. »För
fosterlandet» var väl mottot vid äktenskaps inigåenide, om ej vid våldtäkternau
Över huvud ta,get var tidevarvets livsåsikådniinig starkt anti-social i den;
moderna betydelsen av detta ord.
I endast ett fall syne^ mig förf. hä pressat materialet a frågan oin
sfcriftställamas kryperi för de makthavande och deras nationalistiska pror
paganda. Vi befinna oss ju här i en period då skaldens ibrödföda var
bfe-roende av meceniatier och gynnare. Att av skalder begära raka ryggar
är väl kraftigt. Lucidor kunde ju vara stolt på gatan, men även han
kröp, när det kom till kritan. Och Samuel Cojlumibus var väl ej så
direkt pinsam, fastän även han kröp inför de höga herrarnas vagnar
på gatan. Här kam anföras några rader från hans Ordeskötsel, som visa,
på en även för vår tid ovanlig reaMsm: »Hwart ok ett språk är wackert,
när ded blifwer talat af en wacker mann. Ok är fåfängt, at ett språk
\viill inbilla si,g vvara mehr än ett annat. Däd är folket, som göt
s<pråket wackert eller sty;gt. Om jag nämnier et huus domus, maison,
casa, hauss, käre, är icke ded en;a så gottt som ded andra?» Dessa:
ord från 1678 vittna till Columbus’ fördel.
Hela framställniingen vittnar emellertid om kritisk sans och
skarpsinne. Att den andliga och sociala atmosfären under stormaktstiden var
osund, kan man vara överens^ om. Don passade ej heller svenska
folket. Det inses klarligen av den relativa frånvaron av revanschstämndngar
under 170Q-talet, frånsett hattarna och Gustaf III. Men deras företag
blevo, och voro, ej heller populära. Gösta Lan gen fe It.
Helmuth Gottsckalk: Svartsjukans problem. Övers, av Thorsten Jonsson.
Förord av Poul Bjerre. Bonniers. 4:75.
Av vad man vet om ställningar och förhållanden i denna världen är
svartsjukan en rätt allmän åkomma; gör man en snabb och inte alltför
subjektiv summering blir resultatet att en icke svartsjuk människa är
ungefär lika vanlig som en vit korp. Rätt många individer ha fått Helmuth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
