Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 20 febr. 1938 - Litteratur - Gottschalk: Svartsjukans problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 Litteratur
Oottschalks bok unider ögonen den tidi den legat på anim:s bord. De
ha alla gripit efter den med begärlighet, ingen har förhållit sig
ointresserad. Om arbetet hört till läkarböckernas kategori eller inrymt en
handledning i konsten att bli av med svartsjuka skulle den tydligen haft
en utomordentlig uppgift att fylla. Men förf. kunde svårligen haft
aspirationer i den vägen, helt enkelt därför att svartsjukan är ett symtom
och icke en sjukdom. Vad de angripna skulle eftersträva är att bli
föremål för en beständig och trofast kärlek, men var växer denna’
underbara ört?
Förf. till föreliggande arbete har icke velat uppträda som en de
sjuka känslornas kvacksalvare, mer som deras kartläggare och uttydare.
Han har penetrerat svartsjukan hos 52 petisoner, män och kvin;nor i olika
samhällsklasser, och lagt fram resultatet tillika mied en god del av
ar-betsimaterialet, d. v. s. undersökningsjournalerna, i en volym som kan
kallas fängslande och lättläst. De olika komponenternia i svartsjukan
benas upp och granskas omisorgsfullt. Gottschalk menar att den centrala
konflikten finns i behovet av starka personliga förbindeltser mellan
älskande å ena sidan och deras behov av erotisk omväxling ~
känsloförnyelse — å andra. Själv tar han ingen ställning till kravet på förnyelse,
men Poul Bjerre ställer sig i förordet på en optimistisk och salomonisk
linje: för den som älskar är den äliskade alltid en ny människa. Detta
låter möjligen alltför moraliskt och alltför subtilt, men det är kanske inte
rådligt att bestrida tesen. Den skeptiske kan finna tröst i Gottschallcs
uppiggande hänvisningar till svartsjukans användbarhet som stimulerande
faktor i äktenskapet. Finner man tilläventyrs att monotomiin står på lur
kan en dosis svartsjuka tillgripas; man ger motparten anledniing att
hysa misstankar, givetvis ogrundade, eller man lagar till en fälla åt sig
själv genom att tro allt möjligt om mioatjén. Strax är känslan frisk igen
och allt är ljuvligt s.om i tidernas morgon. Det kan ,man kalla att
utdriva djävulen med Belzébub.
Det som förvånar mest i framställningen är svartsjukans uppdelning
i de många komponenterna. Den meningen torde vara vedertagen, att
det rent sexuella momentet är starkast. Gottschalk menar att de sociala
reaktionerna — ekonomiska förhållanden, mänimskors dom etc. — äro
betydelsefullast. Han utreder, många gånger fint och inträngande,
föreningen av lust och kval i svartsjukan, liksom även de mäktiga lagar
som skrivits av konvenansen (och ganska blint åtlydas även av upplyst
folk). Framställningen ger ovedersägligen behållning; den rör sig på
ett område som har betydelse både socialt och psykologiskt. Dristar
man sig göra ett par invändmngar så sker det i kraft av att
ifråga»-varande fenomen komma under varje människas öga; var och en kaw
anses vittnesgill. Gottsichalk rör sig uteslutande med »normala» fall och
utesluter den kriminella och psykopatiska svartsjukan. Hur
avgrän.«i-ningen kunnat försiggå, när hela affären dock är patologisk, är inte lätt
att se: vem är »normalt» svartsjuk och vem »patologiskt» ? Kvinnans
svart-sjuikebild anges vidare ha ett helt annat utsieenide än mannens. Den rent
sexuella svartsjukan — alltså den som icke är socialt betingad eller har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
