Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 20 mars 1938 - Viennensis: Varför gick Österrike under?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARFÖR GIGK ÖSTERRIKE
UNDER?
Av VIENNENSIS.
Blott några timmar innan Hitlers divisioner överskredo den
österrikiska gränsen hörde jag i ett kafé i Wien en affärsman som i
mångt och mycket förkroppsligade genomsnittstypen, yttra ungefär
följande: Detta land kan icke likriktas. Tänk ibara på de ekonomiska
följderna, den överväldigande tyska konkurrensen, de
hundratusentals judarnas verksamhet som organisatörer och affärsmän, de
tiotusentals tjeokerna i Wien och icke minst på den egenartade
österrikiska kulturen, som helt enkelt icke låter förpreussa sig.
I själva verket hyste man både i in- och utland in i det sista
illusioner, som om ekonomiska hänsyn eller t. o. m. aktning för kulturell
egenart någonsin varit avgörande för fascismen. Härtill kom
omedelbart före Hitlers infall i landet en viss rörelsefrihet för
arbetarklassen, som likaledes kunde inge oriktiga föreställningar. Men var
det verkligen bara en fri fantasi att vilja rädda Österrike? Var
landet verkligen dömt till undergång?
Här skola icke efterkrigsösterrikes alla problem rullas upp. En
långvarig kris, sociala strider, utrikespolitisk svaghet hindrade icke,
att den fråga man många år ställt sig, om Österrike var livsdugligt,
de sista åren blivit avgjord: Det var icke mera och icke mindre
livsdugligt än en rad andra stater, vilka sedan 1929 skakats av
ekonomiska och politiska kriser. För detta land som för alla andra kunde
frågan endast lyda: Hur kommer man att leva där? Statens existens
föreföll icke längre hotad. Också arbetarrörelsen som ursprungligen
betraktat denna stat blott som ett provisorium, inrättade sig så
småningom så hemvant som möjligt.
Just då förintades emellertid arbetarrörelsen och den demokratiska
regimen av Dollfuss. Efter vad som nu hänt har det slutligen blivit
klart vad de österrikiska socialisterna under åratal framhållit, att
Österrikes oavhängighet i själva verket gick förlorad den 12 februari
1934.
Dollfuss’ och senare Schuschniggs antagande var, att den
totalitära nationalsocialismen kunde förhindras endast genom ett annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
