Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 20 mars 1938 - Händelser och spörsmål - Läget i Palestina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsfnål 172
lämplig att avslöja det. Det föreföll en tid, som om det blott berodde på
den judiska befolknijigen, om delningsplainen skulle genomföras elkr ej, men
nu verkar det tvivekktigt, om denina plan ens är ett allvarligt engelskt
regeringsprojekt/ En betydainde del av den judiska befolkningen
är utam tvivel positivt inställd till en delniing, inte därför att
man anser denna lösinimg vara idealet utan emedan main anser varje
definitiv reglering, och förvisso icke med orätt, för bättre än en
förlamande ovisshet, som berövar landet alla ekonomiska och kulturella
initiativ och emedan den med en delning förbundna judiska autoinomin
bäst motsvarar det sionistiska idealet.
Det finns emellertid också en icke obetydlig grupp, revisionisterna,
som principiellt och energiskt avböja delning och i enlighet med
Balfour-deklarationens löften kräva judisk autonomi för hela Palestina och som
äro beredda att försvara detta mål även nned vapen. Och det finns
till slut en minoritet, som en/dast i samförstånd med araberna ser
lan^-dets slutliga och réstlösa befrielse och det judiska folkets
existensmöjlighet. Förhamdlingar i denna riktning ha också på sista tiden föi-ts, och
förslag från arabiskt håll lär ha framlagts om en arabisk-judisk stat
med en arabisk-judisk befolkning i relatiomen 60:40 och med judisk
autonomi i en judisk sektor samt femtioprocentig judisk delalktighet i
förvaltningen av den arabisk-judiska staten. Denma rörelse, bakom vilken
stå många judiska lärda och politiker, arbetar med stor återhållsiamhet,
ty både de sionistiska organisationerna och maindatregeringen se dess verk^
samhet med oblida ögon,. Likväl kan, om den politisika krisen varar
länge, denna rörelse få större betydelse.
Fråga är, om den judiska befO)lkningen är tillräckligt Sikolad för att
förstå hur prekärt läget kan bli för en judisk stat inom den trånvga av
England föreslagna ramen, omgiven av fientliga araber, men det kan icke
överraska, att tanken att äntligen en gånig få se den judiska aiutonomin
förverkligad måste verka fascinerande. Den som icke förmår dela denna
unga nationella övertro gäller som defätiist och som politiskt icke önsk-i
värd. Och folk med sådana egenskaper omges här av faror, som
Europas demokratiska del icke känner till.
Den ekoinomiska krisen är till dels en direkt följd av den politiska^
ovissheten och av den genom vålds- och terrordåd dagligen störda
ordningen. Om man betänker, att en resa från Tel-Aviiv till Jerusalem
eller Tiberias, d. v. s. en automobilfärd om 2 ä 3 ti’mmar, är förbunden
med verklig livsfara, att varje steg utanför en judisk landsväg betyder
en säker död, kan man icke föruinidra sig över att en kriis i ett sådant!
land måste bli svån Invandriingen, som sjunkit till ett minimum både i
fråga om människor och kapital, har medfört en kraftig inslkränkning av
byggnadsverksamheten. I jämförelse med år 1935 har den det sista åi^et
gått ned med ungefär hälfteti, ja i Tel-Aviv med 60 o/o.
Den judiska arbetarklassen räknar enligt sista uppgiften 104,000
personer mot 25,000 år 1926. Medräknar man familjemedlemmar torde
denna grupp utgöra, gott och väl hälften av den totala judis;ka
befolkningen. Städennas andel har sjunkiit från 72 till 61 o/o oicfh även ofm^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
