Sorry, no PDF download. - On this page / på denna sida - N:r 4-5, 20 maj 1938 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 In- och ■utrikes
Ras- och språksplittringen i sydöstra Europa är sådan, att det är
en praktisk ogörliighet att utan en mycket betydande omflyttning
sammanföra samma folk i en statlig organisation. Ekonomiska
hänsyn måste få spela en lika stor eller större roll än språksamhörigheten.
Det kan väl förstås, att det gamla härskarfolket, tyskarna, endast
motvilligt fogat sig i att ha mist sin härskarställning, men det kan däremot
icke försvaras, att de med list eller våld vilja återfå den. Om de
nödvändigt måste höra samman, synes ingen annan väg möjlig än att
flytta samman, men kravet att också få föra med sig jorden och landet
måste möta opposition från de andra folkens sida.
Tjeckoslovakien utan de tyska delarna skulle bli en stympad
statskropp. Hur lösningen skall finnas, är icke lätt att säga, men det
förefaller ju nu dock, som om åtminstone på tjeckisk sida villighet
före-fanns att icke dogmatiskt hålla på gamla former utan söka nya. Om
de komma att tillfredsställa tyskarna, så länge diktaturmentaliteten
råder, är mera ovisst. Osäkerhetsmoment komma säkert att finnas
kvar.
Läget är kritiskt. Man tar väl icke mycket miste, om man utgår
ifrån att det för någon vecka sedan endast var ett bestämdare
uppträdande från västmakternas sida, som förhindrade en aggressivare
hållning från Tysklands. Närmast var det väl England, som äntligen
tycks ha givit ett klart besked. Det är möjligt, att de båda
diktaturerna utan allt för stor tvekan skulle ta risken av en väpnad konflikt
med någon av de mindre staterna, som hade Frankrike och Ryssland
bakom sig, men det är knappast troligt, att de så göra ifall Englands
hållning är klar och de även måste räkna med England som en säker
motståndare. Tyskland och Österrike hade förmodligen hesiterat
1914, ifall de då säkert vetat, att England skulle träda in på den
andra sidan. Tyskland och Italien lära i dag icke vara mera
angelägna att se England bland sina motståndare. Det är kanske en klen
tröst men i alla fall en tröst, att sammanhållning mellan dem som
vilja fred kan bevara freden.
Utan anledning lär väl heller icke deklarationen om att England
var redo ha avgivits i underhuset. Huruvida England verkligen också
är redo må vara en öppen fråga trots den forcering med vilken
upprustningen genomförts, men nog är man betydligt starkare än för
t. ex. ett år sedan och tydligen känner man sig färdig att gripa in,
om det skulle behövas i en kritisk situation. Det kan göra mycket för
att dämpa diktatorernas iver,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
