Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4-5, 20 maj 1938 - Lindberg, Elof: Den svenska neutraliteten — risker och vaneföreställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska netttraliieten 197
krigsmateriel i högre grad än, t. ex. livsmedel. Malm användes i
Tyskland icke endast till krigsmateriel utan också till civila ändamål.
Att under ett krig sälja malm till krigförande land är icke något
brott mot neutraliteten, att vägra att sälja malm till gamla kunder
i krigförande stat är däremot ett neutralitetsbrott. Efter den
principen kommer Sverge alldeles visst att handla.
Man kan nu fråga om de krigförande skulle bedöma den svenska
handeln vara av så avgörande betydelse för den part som gynnas
att man för att hindra densamma företoge ett direkt angrepp mot
vårt land. Det finns objektivt sett ingenting som talar för att en
sådan risk skulle vara större nu än under världskriget. Visserligen
har bombflyget tillkommit, vilket gör det på ett helt annat sätt än
1914—1918 möjligt att störa handelsförbindelserna. Man har
framfört spekulationen att ryssarna kunna tänkas rikta flygangrepp mot
de norrbottniska malmgruvorna och järnvägslinjen Luleå—Narvik för
att förhindra malmutförseln. Allting är naturligtvis möjligt om man
okritiskt släpper lös sin fantasi och har ett för
ytterlighetsståndpunkter mottagligt känsloliv. I så allvarliga ting som det här är fråga
om bör man dock söka se realistiskt på tingen. Gör man så måste
man draga i tvivelsmål att ryssarna skulle i ett krig mot Tyskland
avsätta en flygstyrka för en sådan uppgift som att förhindra
malmtillförsel från Sverge, då man med större reell effekt kan placera
bomblasten i tyska industrier, mot den tyska civilbefolkningen eller
mot den tyska fronten. Ett krig separat mellan Sovjetunionen och
Tyskland skulle förmodligen taga det ryska militärväsendet i så hög
grad i anspråk, att man icke hade någonting att avstå för den
periferiska uppgiften i Norrland. Och skulle Sovjetunionen ha England
eller Frankrike eller båda dessa makter till bundsförvanter spelade
malmtillförseln till Tyskland liten roll. De tyska järnverken skulle
befinna sig inom räckvidden för dess motståndares bombflyg och det
vore oförnuftigt att offra materiel och manskap för att försvåra
rå-varutillförseln till en industri som kan direkt träffas med flygangrepp.
Av det resonemang som här förts kan en slutsats dragas som
visserligen ligger utanför ämnet för denna artikel men som med hänsyn
till de oft’entliga diskussionerna under senare tid bör anföras. Den
svenska upprustningen är, i den mån den kan vara betingad för
neutralitetens upprätthållande i ett krig mellan andra stater, däribland
Tyskland, en ökad garanti för ostörd tillförsel till Tyskland av
svenska varor. Den innebär följaktligen en förstärkning av axeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
