Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4-5, 20 maj 1938 - Strindberg, Axel: Tyskar och tjecker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tyskar och tjecker 205
Teplitz sitt program: denna tänkta tjeckiska stat skulle bestå av
nationellt avgränsade områden, dess domare och övriga tjänstemän
skulle väljas efter amerikanskt mönster och själva avgöra vilket språR
de ville förhandla på. De olika språkområdena skulle så
sammansluta sig under ett nationellt råd, som ägde regeringsbefogenhet. Från
tjeckisk sida avvisades alla förslag i den vägen med motiveringen att
den framtida staten vore en nationalstat, icke en olika nationaliteters
stat, varför således tyskarna icke skulle komma att inta någon annan
ställning än den som tillkommer en minoritet. Det ledande tjeckiska
socialdemokratiska organet, Pråvo Lidu, tillkännagav kategoriskt:
"Vi låta icke sönderstycka vår stat."
1918 skulle ju vara ett lämpligt år för kämpande minoriteter att
söka komma till tals. Det lär också vara fåfängt att förneka, att det
låg åtskillig logik och befogenhet i den tyskböhmiska synpunkten. De
tyska partierna i Böhmen och Mähren förklarade sig naturligtvis
tillerkänna de slaviska nationaliteterna i det gamla Österrike-Ungern
rätten att konstituera egna riken, grundade på självbestämmanderätt;
de ville endast för egen del själva göra anspråk på samma förmån;
det var också en demokratisk tankegång och av större bärkraft än
resonemanget om nationalstaten, vilken ju var en påtaglig fiktion.
Sålunda tillkännagåvo arbetar- och agrarpartierna helt frankt: "varje
annexion av områden som bebos av tyska bönder, arbetare och
borgare, genom andra nationer, skall den tysk-österrikiska staten
motsätta sig". Det hade nämligen bildats en provisorisk
nationalförsamling, olika distrikt hade fått landsregeringar som sökte hjälp i Berlin
och Wien; provinserna Deutschböhmen och Sudetenland hade
konstituerats.
Naturligtvis kunde tjeckerna ur sina synpunkter aldrig erkänna de
böhmisk-mähriska tyskarnas autonomi; här om någonsin kunde man
tala om naturliga och historiska gränser, och dessa omstridda områden
ägde även en talrik tjeckisk befolkning, vars öde man ej kunde vara
likgiltig för i det ögonblick, den århundradelånga kampen för en
oberoende tjeckisk stat ändades med full seger. Rasin, en ledande
borgerlig politiker, kallade tyskarna helt enkelt rebeller; utan stöd
från vare sig de germanska fränderna eller Wilson och stormakterna,
fingo dessa se sina områden besättas med tjeckisk militär, och de
separatistiska regeringarna likviderades. Krigsledan gjorde
motståndet obetydligt, och dess bättre kom det 1918 endast till smärre
blodsutgjutelser. Men under protestmöten i mars 1919 ägde samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
