Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4-5, 20 maj 1938 - Svensson, Olle: Slutackord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 Olle Svensson
slippa ansvar, slippa djupare inlevelse i problemen. — Tänk på en
tusenhövdad idrottspublik, som tror sig uppleva ett fåtal tävlandes
prestationer som sina egna — men utan ansvar, utan att själv ge
något av sitt (’Utom att skräna), utan att behöva ställa några krav
på sin egen individualitet. Tänk på folkmassornas likriktade vrå!
vid möten och demonstrationer i Ryssland och Tredje Riket. . .
4.
Det finns ovedersägligen ett slags livets yttersta angelägenhet, ett
bildningens och livsåskådningens sista problem, som endast kan lösas
av varje individ för sig. En livets höga angelägenhet oberoende av
tillvarons yttre öden, gällande människans innersta förhållande till
liv. En falsk objektivitet anser brottningeni med dessa innersta
mänskliga problem som egoism, egocentricitet, nästan som något
asocialt, praktiskt taget sinnesrubbat. Och ändå kan ingen människa,
som upplevt bildning som något mycket betydelsefullare än vetande,
aldrig komma förbi det. Bildning innebär här en kunskap om sig
själv, om sitt väsens yttersta längtan och hunger, ett medvetande
om personlighetens djupaste krav odh krafter.
5.
Livets primärproblem är för alla tider givna. Och de gäller just
detta: människans eget djupaste personliga förhållande till sitt eget
liv — och därmed även till livet i allmänhet. Man kan aldrig nå
tillvarons centrala frågor med mindre man fått klarhet i sitt eget
liv och kämpar för denna klarhet. Ty alla problem i världen kan
reduceras till en den enskilda människans angelägenhet — och måste
reduceras dit.
Ur social synpunkt betyder detta, att varje social åtgärd, som
inte syftar till att förändra, förädla den enskilda människans inre
liv, aldrig kan bli av någon djupare kulturell betydelse och
varaktighet. Samhällets struktur har aldrig undergått någon förändring
på djupet annat än i förhållande till varje enskild individs
förändring. I ett samihälle med sjunkande individuell moral kommer den
allmänna moralen att sjunka, trots den mest förtvivlade och energiska
lagstiftning.
Detta är något att begrunda för dem som ropar på bolsjevism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
