Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1938 - Lindblom, Tage: Svensk socialdemokrati under genombrottsåren 1889-1894
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk socialdemokrati under genombrottsåren 1889—1894 281
serna. Förhållandena i Norrköping illustrera på ett slående sätt hur
hela arbetarrörelsen led av depressionen under nittiotalets förra del.
Här konfronterades också partiagitatorerna och organisatörerna med
svårigheten att få med industriarbetarna i rörelsen, vilket visade sig
vara betydligt svårare än att aktivisera skomakare och skräddare.
Partiet var vid sin start i allt väsentligt ett stadsparti, betonar dr
Nordström. Detta är riktigt. Däremot har han en viss benägenhet att
i samband med arbetarrörelsen framhäva industriarbetarna, vilket
kan ge läsaren den uppfattningen, att dessa spelade en betydelsefull
roll i den tidigare arbetarrörelsen. Det förhöll sig tvärtom så, vilket
redan påpekats, att det var hantverksarbetarna som först samlades
kring partiets fanor och i fackföreningarna. Därjämte började en
organisationsrörelse bland grovarbetarna, framför allt de inom
byggnadsindustrin sysselsatta grovarbetargrupperna, vilka även tidigt
an-slöto sig till partiet. Industriarbetarna kommo i själva verket sist. Det
var först under den stora industrialiseringsperioden i slutet av
nittiotalet, som industriarbetarna rycktes med i någon större omfattning i
den fackliga och politiska arbetarrörelsen. Först mot slutet av
decenniet fick partiet sin moderna struktur med industri- och grovarbetare
som de dominerande grupperna.
Ett av avhandlingens intressantaste avsnitt är behandlingen av
liberalismen och försöken att åstadkomma ett närmande mellan
liberaler och socialister. Författaren har med rätta fäst uppmärksamheten
på, att liberalismen på denna tid var ytterst heterogen, ett spektrum
av åsikter och åsiktsnyanser från den mest utpräglade
egendomskonservatism till radikalt frisinne. Det var givetvis den liberala
vänsterflygeln, Branting främst sökte kontakt med. Men
svårigheterna voro stora. Även bland avancerade liberaler var motviljan
mot socialdemokratin stor och inom det socialdemokratiska partiet
funnos många motståndare till någon som helst vänstersamverkan.
Det fanns ej heller någon gemensam politisk plattform härför.
Socialpolitiskt var S. A. Hedin så gott som en ropandes röst i öknen
och den sociala välfärdslagstiftningen var det för socialisterna
viktigaste området. Vilka svårigheter som uppstodo när det gällde att
skapa en gemensam plattform i rösträttsfrågan, där samverkan
under rådande förhållanden iföll sig naturligast, visade
rösträttsriksdagarna. I den diffusa och i smågrupper och fraktioner splittrade
liberalismen var det svårt för socialdemokraterna att få någon fast
punkt för en broslagning över till det borgerliga lägret. Den misstro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
