Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1938 - Litteratur - Lindberg: Den nordiska religionen och kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L ITTERATUR
Ljungberg, Helge, Den nordiska religionen och kristendomen. Gebers.
Religionsskiftet under vikingatiden utgör en av de mest revolutionära
epoker, som Nordens länder överhuvudtaget genomgått. Den tid då
hedendom och kristendom kämpade om herraväldet över människornas själar
var en brytningstid av väldiga mått på livets alla områden. Vår kunskap
om detta skede är på många sätt begränsad, och om vi med hjälp av
de källor, som stå oss till buds, söka skaffa oss en något så när
verklighetstrogen bild av händelsernas gång, måste varje utgångspunkt för
forskningen grundas i säkert medvetande om det faktum, att den
tradition, som förmedlat kunskapen om förloppet, utformats av den segrande
parten i sammandrabbningen. Vår kännedom om den nordiska
hedendomen har så gott som uteslutande förmedlats av kristna författare.
Vidskepelse är som bekant all tro, som man själv icke delar. Då i
kampen mellan två religioner den svagare dukar under, dröjer det icke länge,
förrän den är definitivt stämplad som ett djävulens bländverk. Då
kristendomen gick segrande fram i Norden, begagnade den sig av
samma välkända metoder som andra intoleranta trosriktningar (huru
välbekanta även i våra dagars revolutionära eller kontrarevolutionära
konsolideringsskeden!), den identifierade i sin propaganda sin hedniska
motpart med djävulens anhang och de hedniska gudarna med mörkrets
andemakter.
Denna utgångspunkt har i långa tider stått klar för forskningen på
germanistikens område, även om meningarna varit delade om
konsekvenserna av detta faktum. Man har som en mot fanatiska överdrifter
återhållande faktor pekat på den anmärkningsvärda objektivitet, som präglar
den isländska sagolitteraturen, den måhända allra viktigaste källan för
kännedomen om den nordiska religionen och dess möte med den
medeltida kristendomen. De isländska sagorna inta ifråga om nykter saklighet
och uppböjd tolerans en särställning nära nog inom världslitteraturen.
Deras vederhäftighet, när det gäller skildringen av det materiella livet,
kultur, rättsförhållanden etc. är mycket påtaglig, sagan rör sig då på
neutral mark och tecknar sig mot bakgrunden av en något så när obruten
tradition. På mera osäker mark befinner man sig vid bedömandet av
företeelser som röra troslivet, då sagans kristne berättare återger skeen-^
den, som en gång varit föremål för brännande konflikter och bittra
uppgörelser, från en tid då meningarna bröto sig och striden stod hård i
de tvehågsnas sinnen. Man frågar sig, om inte här medeltidens
rökelsedimmor ändå sänkt en ridå för våra blickar. Måste inte förutsättas att
åtskilligt, som kändes anstötligt för den kristne förtäljaren av hedniskt
trosliv undanträngts och förtigits? Är m. a. o. verkligen den bild av
religionsskiftet, som sagorna återspegla, verklighetstrogen och fullständig?
Det problem, som här i grova drag skisserats, har länge stått i för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
