Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1938 - Litteratur - Churchill: Stora samtida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 315
av Alfonso. Det sägs ha väckt förvåning att högstdensamme av sina
landsmän behandlades med motvilja och ursinne, medan han skulle varit
högst populär i demokratiska kretsar i Frankrike och England. Till
det kan man svara med en hänvisning till den lilla skillnaden. För
spanjorerna representerade Alfonso med allt skäl regimens ruttenhet.
Fransmän och engelsmän kände honom väsentligen som en figur som satt
och visade charmerande flin på varietéer och restauranger. (Så alldeles
okänd som Churchill påstår var dock inte karlens verkliga kaliber i de
demokratiska länderna).
Därmed har anmälaren lättat sitt samvete beträffande de negativa
sidorna i boken och övergår till de mer fägnesamma. De representera,
det bör icke fördöljas, större delen av Stora samtida. Där finns de
ståtliga porträtten av Asquith och Balfour, fulla av insikt, av värme och
sympati och insprängda med skickligt valda anekdoter, och än vidare den
i all sin aktningsfullhet avslöjande skildringen av Curzon. Det finns en
tragisk fläkt i berättelsen om denne politiker, som på grund av sin
fåfänga och sina svajiga maner aldrig nådde dit hans stora begåvning
annars hänvisade honom, och som i sitt livs största ögonblick — då
Bonar Law måste avgå som premiärminister och ingen annan än Curzon,
mänskligt att döma, kunde tänkas som hans efterträdare — såg sig
förbigången av den obetydlige Baldv^in. Ett motstycke, på sitt sätt, till
Curzonporträttet bildar presentationen av Snow^den, Churchills efterträdare
som finansminister — här kommer både aktning och beundran fram,
trots den avsevärda motsättningen mellan porträttören och hans objekt.
Den som har sinne för det specifikt engelska får mest utbyte av
essayerna över engelska gestalter. De ha en öm och stolt men ändå
tillknäppt underström av engelsk känsla, engelsk attityd mot världen och allt
detta som »for ever England»; senare tiders markanta deklimnation i landets
ledning ger lektyren en lätt melankolisk färg. Det gäller kanske mest
skildringen av överste Lav^rence, denna strålande syntes av realism och
romantik. »Han fann i en flygmekanikers liv den fridens lisa och jämvikt,
som intet annat, varken en framskjuten ställning eller ett högre befäl,
skulle kunnat förunna honom. Han kände med sig, att då han levde sitt
liv som stamanställd vid flyget skulle han sprida glans över detta
hedervärda yrke och hjälpa till att väcka intresset hos de bästa inom det
uppväxande släktet för det verksamhetsfält, där de allra mest behövdes.
För denna tjänst och det föredömliga värv, som han ägnade de sista
tolv åren av sitt liv, stå vi i en alldeles särskild tacksamhetsskuld till
honom. Det var i sig själv en furstlig gåva.» Den man detta handlar
om hade avböjt titlar, äreställen och belöningar, och när han hade styrt om
att det märkliga arbetet Seven pillars of wisdom blev befordrat till
trycket cyklade han själv omkring med det till de personer, som han
tillåtit subskribera.
H, B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
