Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1938 - Pacifism och fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PACIFISM OCH FRED
Av AL VÄNNER.
Pacifism betyder väl strängt taget endast fredsrörelse,
fredssträvanden, och en pacifist en som vill fred, en fredsvän, men orden
ha fått en biklang, som säger ungefär det, att en pacifist till varje
pris vill fred för egen del. Det är inte riktigt detsamma.
Det var förvisso många, som hyste den uppfattningen, att den
säkraste vägen till fred var nedrustning, helst allmän men i värsta
fall isolerad avrustning. Om den första möjligheten kan det väl
knappast råda några delade meningar. Det är utan tvivel den väg,
som säkrast och effektivast leder till målet. Ha människorna inga
vapen, äro de säkert benägna att hålla fred, och varmed skulle de
för övrigt kriga. Den andra möjligheten förefaller icke så säker.
Den kunde göra det i en tid, då man i alla fall trodde, att världen
efter det sista blodbadet fått nog av meningslöst utgjutet blod, av
meningslös död. Om något eller några länder gingo i spetsen och
genom att använda sina resurser till förnuftiga ändamål nådde ett
högre välstånd, vilket då kunde anses tämligen säkert, skulle exemplet
snart nog följas av andra och den efterlängtade fredseran inträda.
Då världen glömt vad blodig erfarenhet, nöd och umbäranden lärt
under fyra långa år och åter råkat in i samma hektiska
kapprustning som för några decennier sedan och än värre, då vill det en
mycket stor optimism till för att kunna tro, att en isolerad
avrustning skulle vinna någon som helst efterföljd. Om alla sedan måste
tjuta med ulvarna är en annan fråga. Den allmänna meningen synes
vara, att det är ofrånkomligt, att icke något land lugnt kan åse sina
grannar rusta utan att själv rusta. Säkerheten kräver det, sedan
må det gå med välståndet som det vill och kan.
Att en nation rustar behöver inte betyda, att den glömt alla
strävanden till fred. Man kan ha rätt att tro många av de
deklarationer, som intyga, att rustningarna ske för att effektivare kunna
garantera fredens bevarande. Men man kan icke tro alla, man kan
icke tro dem, då de komma från länder, som gå i spetsen för
upprustningen, som icke äro hotade men som hota. Tyvärr har all
erfarenhet visat, att den väpnade freden med så gott som nödvändighet
leder till krig. Det är icke mycket sannolikt, att det nu i längden
skall gå annorlunda. Kriget behöver inte komma i denna månad,
21 Tiden N:r 7. iQj8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
