Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredriksson, Karl: Till reformpolitikens psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 Karl Fredriksson
Det är ingen plötsligt påkommen oxfordsförvandling, ooh icke
heller något anfall av spefågelihumör som vållar dessa funderingar, utan
endast en önskan att fördomsfritt eftersinna varför det just i år
faller sig så trögt att köra en valrörelse i de gamla hjulspåren. Jag vill
inte lasta oppositionspartierna. Jag uppskattar tvärtom deras förnuft
att icke vilja göra politiskt självmord genom att rida spärr mot den
sociala reformpolitiken. Är omvändelsen därvidlag påtvungen, säger
icke detta nödvändigt att den är hycklad. Vi har själva genom
händelsernas utveckling sett oss föranlåtna att ganska radikalt ändra vår
hållning exempelvis i försvarsfrågan. Och jag tror inte folk
misstänker, att vi på den punkten bara väntar på en maktförskjutning
för att återgå till vår gamla ståndpunkt. Vi har helt enkelt lärt om.
Det finns nog de som nu menar, att vi själva till nästa val måste
sörja för mera liv i spelet genom att kasta fram nya radikala
reformprojekt, ägnade att på naturlig väg utlösa strid och sporra det
politiska intresset. Inte mig emot! Frågan är då bara den som vi nyss
var inne på: har vi nog av arbetsdugligt folk för att när det behagar
oss kunna kasta fram nya stora reformprojekt utan att det redan
inledda arbetet blir pannkaka?
Jag tror vi så smått måste försona oss med tanken att vårt
reformarbete om så behövs får fullföljas även utan dramatiska effekter. Det
är kanske inte alldeles nödvändigt för demokratins bestånd att hela
folket finner det politiska vardagsarbetet oemotståndligt spännande.
Likväl borde vi kunna utnyttja valrörelserna till att på ett flottare
och mera raffinerat sätt än som nu sker visa det vackra och
stimulerande som ändå finns i det politiska vardagsarbetet. Gärna den
fart och fläkt som naturligt kan förenas med sund och frisk
medborgaranda. Men icke det osunda hektiska reklam jäkt, som varje
stund måste servera en sensation. Sätter vi troget soliditet och
kvalitet som första krav på vårt arbete, kommer vi åtminstone bland
omdömesgilla människor att vinna respekt. Det vinner vi däremot
inte på något håll, om vi alltför länge söker konservera partistriderna
på de områden, där livet och utvecklingen icke längre behöver dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
