Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björk, Kaj: Otto Bauer och den tyska revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 Kaj Björk
och klerikaler med Österrikes lösslitande som mål. Socialisterna
däremot med Otto Bauer i spetsen höjde parollen om "den alltyska
revolutionen". Den österrikiska arbetarklassens mål kunde inte vara
en ny Schuschniggregim, bara en social revolution i samarbete med
de tyska kamraterna. Den Anschluss, som nåtts, var en vrångbild av
den Anschluss den österrikiska arbetarrörelsen kort efter
världskriget ställde som sitt mål. Återföreningen skulle troligen till en
början minska arbetslösheten i Österrike, men i längden kunde
nazire-gimen bara ända i katastrof — krig eller kris. I varje fall vore det
omöjligt att tills vidare väcka någon längtan tillbaka till det gamla
arbetslöshets-österrike. Och även om arbetarna skulle önska
Österrikes självständighet: hur kunde den uppnås? Endast genom tredje
rikets nederlag i ett kommande krig. Men ett sådant nederlag skulle
lösgöra de revolutionära krafterna i Tyskland. Och kunde de
österrikiska socialisterna arbeta för Österrikes lösslitande från ett rött
Tyskland?
Om den sociala revolutionen segrar i Tyskland, skulle
separatistiska krafter på alla håll arbeta för olika landsdelars självständighet.
Det vore en klart kontrarevolutionär kamp. Men dessutom skulle de
kontrarevolutionära krafterna i segrarstaterna med glädje hälsa
sådana separatistiska rörelser och med all kraft understödja dem. Att
i detta nu alliera sig med dessa rörelser måste i framtiden medföra
stora faror för Tysklands revolutionära krafter. Därtill kommer ju
det direkt motbjudande i att nu samarbeta med
Schuschnigganhäng-arna, som genom att slå ner den österrikiska arbetarrörelsen öppnade
vägen för Hitler. Man måste i stället stryka över och gå vidare.
Samlingstecknet för Stortysklands revolutionärer måste vara den
alltyska revolutionen och avvisande av alla separatistiska reaktionärer.
Kominternpressen har i allmänhet med tystnad förbigått denna
Otto Bauers kritik av kommunisternas nyfrälsta opportunism, som
mer förestavas av Sovjetunionens aktuella utrikespolitiska intressen
än av de tyska massornas frigörelsebehov. Endast i "Die neue
Welt-biihne", som står Komintern ganska nära, har det förekommit mer
ingående bemötanden. En katolsk ungdomsledare, prins Hubertus
von Löwenstein, kritiserar Bauers avvisande av katolikerna, vilkas
ledare i allmänhet kapitulerade inför Hitler. Man får räkna med
starka revolutionära krafter även i de katolska kretsarna, förklarar
Löwenstein, och de ha stora intressen gemensamma med
arbetarrörelsen. Annars instämmer han helt och fullt med Bauers ståndpunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
