Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petersson, Olof: Rationalisering och arbetslöshet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rationalisering och arbetslöshet 345
billigare, eller hos någon av producentgrupperna, som få större
ersättning för sin insats i produktionen.
Denna frigjorda köpkraft skulle alltså bli efterfrågan på
arbetskraft. I verkligheten har emellertid köpkraften inte alls undergått
någon så stark förändring som man försöker göra gällande, ty lika
väl som den ökas hos dem som tillgodogöra sig fördelarna av den
förbilligade produktionen, lika säkert minskas ju köpkraften hos de
arbetare, som genom rationaliseringen blivit arbetslösa. Sålunda är
det produktionsmedel i stället för köpkraft som frigjorts. Huruvida
köpkraften kommer att ökas beror på om dessa produktionsmedel på
nytt komma till användning.
I en del fall förekommer det att efterfrågeelasticiteten på en vara
är så stor, att en prissänkning höjer efterfrågan tillräckligt för att
hela den gamla personalen fortfarande skall få sysselsättning trots
de mindre afbetskrävande produktionsmetoderna. Som sagt fordras
det dock en mycket stark efterfrågeelasticitet, ty den besparade
arbetslönen är ju endast en del av produktionskostnaderna. En
proportionell nedgång i ersättningen för övriga produktionsmedel
kunna vi ju näppeligen förutsätta, tvärtom komma säkerligen
kostnaderna för dessa att stiga med den större relativa efterfrågan på
dem. Varupriset sjunker alltså mindre än den procentuella nedgången
i arbetskostnad. Efterfrågeelasticiteten har dock i en del fall visat
sig vara tillräckligt stor. Då sker en ökning i produktionsresultatet.
I sådana fall kan man tala om att köpkraft frigöres. Det är sålunda
inte frågan om att köpkraften tas från något annat håll. Ty även
om konsumenterna använda större del av sin inkomst till inköp av
denna vara, så stiger ju producenternas inkomst med motsvarande
belopp. Arbetslöshet uppstår inte. Möjligen kan det dock hända, att
den rationaliserade industrins ökade kapitalbehov höjer kapitalräntan
och därmed åstadkommer inskränkningar på andra områden.
Om rationaliseringen inte bygger på kostnadsförbilligande
uppfinningar utan på stegrade löner blir följden tydligen omedelbart
sjunkande totalefterfrågan på arbetskraft.
Den vanligaste omedelbara följden av en rationalisering är väl en
viss rubbningsarbetslöshet. Rationaliseringen leder till omplaceringar
på arbetsmarknaden, som kunna medföra synnerligen svåra
övergångsperioder. Stelheten hos produktionen och konsumtionen
fördröjer anpassningen.
En rationalisering innebär att man utbyter en del av kostnaden för
arbetslön mot ökade kostnader för amortering, ränta och underhåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
