Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petersson, Olof: Rationalisering och arbetslöshet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 Olof Petersson
för det nya maskinkapitalet. För att rationaliseringen skall vara
lönande måste de senare kostnaderna understiga de förra.
Är nu rationaliseringen betingad av stigande löner — vi förutsätta
att maskinsubstitutionen vid den tidigare lönenivån ej erbjudit några
fördelar i ekonomiskt avseende — kommer den, både på grund av sitt
inflytande på konsumtionsinriktningen och på produktionsprocessen,
att leda till mera kapitalistiska produktionsformer. Då
rationaliseringen inte förbilligar produktionen kommer tydligen
nationalinkomsten att sjunka, i bästa fall bli oförändrad. Efterfrågan på kapital
stiger, nationalinkomsten förändras inte eller sjunker. Den del av
efterfrågan, som riktas mot arbetskraften måste följaktligen bli
mindre.
Är lönestegringen allmän drabbar den ju även maskin
framställningen. Anta vi att övriga kostnader äro fasta, lönar sig dock
maskinsubstitutionen, ty arbetslönen utgör ju endast en del av maskinernas
produktionskostnader.
De långvarigare kapitalinvesteringarna medföra vidare, att en
större del av den löpande jord- och arbetskraften kan användas till
årets direkta produktion — efterfrågepriset på dessa
produktionsmedel sjunker.
Är rationaliseringen ett utslag av ökad teknisk insikt blir
förhållandet ett annat. Produktionen blir även nu mera kapitalistisk. Men då
produktionskostnaderna sjunka stiger nationalinkomsten. Det
stegrade kapitalbehovet kan sålunda tillgodoses utan att inkräkta på
efterfrågan på arbetskraft trots att en relativt större del av den stegrade
efterfrågan på produktionsmedel tillfaller kapitalet.
Emellertid dragés ju det givna sparandet från de kortvariga
investeringarna till de nya mera lönande långvariga. Detta sker under
stegring av kapitalräntan med åtföljande relativ sänkning av arbetets
efterfrågepris. En större mängd löpande arbetskraft får samverka
med det färdigproducerade realkapitalet, ty de långvariga
investeringarna kräva mindre arbete för den årliga produktionen av
real-kapital. Som förut sagts gäller detta inte den absoluta, utan endast
den relativa efterfrågans inriktning. Som ett återhållande moment
i denna utveckling verkar den stigande kapitalräntan. Den reducerar
de fördelar som stå att vinna vid övergång till långvariga
investeringar.
Inkomststegringen ger möjlighet till större sparande. Ett sådant
åstadkommes ju i detta fall utan att en större procent av inkomsten
behöver sparas. Man kan dock antaga att även sparandeprocenten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
