Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beyer, Nils: Från Julius Cæsar till professor Mamlock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Julius Ccesar till professor Mamlock 357
ket, och rummets enhet är iakttagen, men dessutom har författaren
infört en symbolisk gestalt, som förkroppsligar destruktionen,
livs-förnekelsen, den akademiska grubbelsjukan. Skall Lars Levi
Lsesta-dius själv lyckas frigöra sig från denne grådaskige dubbelgångare ?
På ett ställe låter han den unga flickan tala om att hon på en
ferieresa till kontinenten lärt älska en ung socialist, som leende gått
i döden för sin övertygelse, och att denne man gett henne en ny
livsvilja. Varslar denna replik om att ett nytt och friskare
perspektiv håller på att öppna sig för denne unge och långt ifrån obegåvade
dramatiker ?
Anders de Wahl hade i alla fall gjort lycka i Julius Caesar, och
det är därför inte att undra på om Dramatiska teatern ville smida,
medan järnet var varmt, och föra fram det gamla paradlejonet i
full frihet på scenen. Det skedde i ett litet lustspel av Franz Molnår,
Delila, där den frodige och levnadslustige ungraren för oss in på ett
soligt sommarvärdshus utanför Budapest. Den väntade kassapjäsen
lär dock stycket inte ha blivit.
Det blev däremot Spel på havet, det underliga drama, där Sigfrid
Siwertz i Kreuger-kraschen funnit ett för sina konstnärliga syften
väl tillrättalagt ämne.
Så blev det — i början av maj — en festlig kväll på
national-scenen, när den danske kritikern och skådespelsförfattaren Svend
Borberg kom hit och satte upp sin muntra och underfundiga
tjugutalskomedi, Cirkus Juris, "Ett tankespel" har han själv kallat den,
men i själva verket är den en förbryllande blandning av tankespel
och taskspel. Ett fantastiskt bisarreri, en vitsig lek med infall och
djupsinnigheter, där verkligheten ställes på huvudet, den borgerliga
rättvisan förvandlas till en cirkus och det föga presentabla
cirkusföljet får den högste domarens sanktion på att tillhöra den sanna
mänskligheten, och där rollerna glida ur och in i varandra. Cest du
théåtre, som fransmannen säger. Glimrende, glimrende, som Svend
Borberg i välvilliga ögonblick kunde skriva i sina recensioner i
Politiken.
Själva uppslaget är annars inte vidare märkligt. Författarens alter
ego, diktaren Snorre Malström, vill genom skådespelets ironiska
syner och symboler ställa frågan: vad är rättvisa? och för att kasta
ett bjärt ljus över detta invecklade problem konstruerar han ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
