Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heppling, Sixten: Roman eller lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMAN ELLER LYRIK
EN POLEMIK
Av SIXTEN HEPPLING.
Högt uppe i diiktningens lufttunna sfärer svävar idealister
tankfullt omkring, då ooh då görande en värdig kullerbytta. Men får
man se dem i nätbild, visar sig ett blekt ansikte, där lidandet plöjt
djupa fåror: det lidande, som framsprungit ur grubblet över lika
subtila som imaginära problem. Men det martyrskap, som så rörande
blickar fram ur de melankoliska, världsfrånvända ögonen, har också
fötts av ett skarpsinnigt filosoferande över frågor, som är omöjliga
att lösa — försåvitt man inte kan tränga ned till botten, finna den
materiella verkligheten bakom den sublima verkan.
Felet med de problemmarterade idealisterna är att de vid sina
lovvärda försök att djuploda problemen mediterande sänder upp sina
tankar som pappersdrakar i den kalla stratosfären i stället för att
sänka ned dem som lod till den varma, dunstande jorden, där det
av dem så högt bejuMade livet verkligen leves.
Och när det ibland händer, att de riktar blickarna mot det
oharmoniska, fula livet härnere, sker det i lodrätt fågelperspektiv, ur
vilket med naturnödvändighet endast taken på problemkomplexen
kan skönjas.
Denna karakteristik gäller inte blott tänkare, som grubblar över
livets "egna" problem, utan även de s. k. litteratur filosof erna, bland
vilka tyvärr en alltför stor minoritet är att söka inom
arbetarklassens egna leder.
I nummer 4—5 av Tiden finner man en av dessa predikanter av
den enda sanna litteraturuppfattningen, som älskar att tilldikta dikten
ett mer eller mindre apokryfiskt men trots allt primärt ursprung i
individens egna inre strider. Jag syftar på Olle Svensson (i forts,
kallad förf.) som i sin aforistiska essay "Slutackord" till förmån
för den lyriska dikten dragit värjan mot romanen, vars raison d’étre
som konstform han betvivlar, huvudsakligast emedan den enligt hans
mening är alltför lättillgänglig.
Förf. anser bl. a. att romanen inte ger anledning till något
tankearbete, till någon intellektuell anspänning hos läsaren, till något grub-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
