Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heppling, Sixten: Roman eller lyrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Roman eller lyrik 363
den "intellektuella överklassen", och ho vet, om den inte snart blir
ett privilegium för diktaren själv. De unga lyrikernas kardinalfel är,
att de överskatta läsarnas intelligens. De älskar att svepa in sig i
sin Weltschmerz allt under magiska åthävor och med dunkla
vändningar, som: är otydbara och just därför iullständigt meningslösa.
Lyckligtvis är inte alla människor esteter, som har den förvisso
underbara förmågan att leva på klangen i blotta ord. Många har
emellertid säkerligen ofta svårt att förstå, varför skalderna publicerar
sitt tungomålstaleri och inte nöjer sig med att högläsa sina alster
till egen och likasinnades uppbyggelse. När man har något att säga
sina medmänniskor brukar man ju vanligen — banalt nog —
vinnlägga sig om att bli förstådd. Det vill jag kalla stor konst att säga
sin mening både förståeligt och skönt.
Nu förråder förf. emellertid sin kryptoaristokratiska hållning
bl. a. i sin vördnad för den över populasens profanerande beundran
höjde Ove Ekelund. Mellan dennes renodlade aristokratism och Olle
Svenssons mera halvutbildade är ingen art-, endast en gradskillnad.
(Därmed intet ont om Ove Ekelund, som förvisso är en betydande
konstnär, ehuru man kan tvista om hans aforismer har något större
samband med och någon djupare betydelse för oss jordbundna
materialister. Det undras om inte vi trots vår låga vulgaritet hunnit
betydligt förbi honom och hans epok?)
Emellertid, för att återgå till de bärande linjerna i förf :s essay,
anser han i full överensstämmelse med sin halvaristokratiska
publik-uppfattning, att romanen oftast befriar läsaren från att tänka och
framför allt att uppleva sitt eget liv. Är det sant? Nej. Ty är det
inte just det, som har skapat romanens popularitet, att den vidgar
läsarens horisont och för hans blickar bort från den egna lilla
individuella livsföringen ut ,till livet sådant det leves av andra, som av
diktaren utrustats med större personliga egenskaper och
erfarenheter och som representerar idéer och konfronteras med problem,
vilka vi själva kanske grubblat över men aldrig lyckats komma in
på livet, därför att intellektuell förmåga eller tillräcklig
livserfaren-’het fattats oss. Därför är vi tacksamma, när vi möter en
författarpersonlighet, som kan uppenbara för oss nya moment och sidor hos
livet, som kan få fjällen att falla från våra ögon och som — kanske
skildrande livserfarenheter liknande våra egna — konsekvent kan
föra oss fram till en lösning eller också ge en antydan om att
frågorna endast kan lösas i större materiella eller själsliga sammanhang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
