Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 31 aug. 1938 - Blomberg, Erik: Kristendom och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 Erik Blomberg
Kristendomen har fått sitt namn av sin föregivna grundare Jesus
Kristus, betraktad som Guds son, vilken på ett fullkomligt sätt
uppenbarat Gud för människorna, som profet enastående i historien, ty
han är född av Fadern i evighet, ’’uppstånden från de döda till Guds
riike och kan därför ge åt alla som itro på honom ett evigt liv".
För socialismen är Kristus — om han verkligen levat och icke
endast är en myt — ingen enasitående och himmelsk förmedlare mellan
Gud och människor, utan en religionsstiftare bland andra, en
människa bland andra, må vara en utomordentlig sådan. Kristendomen
förvandlas därigenom ’till en historisk religion, dömd att växa och
vissna liksom andra religioner.
Kristendomen utlovar frälsning åt den enskilda människan från det
jordiska onda genom Guds nåd och delaktighet av det eviga livet i
Guds rike.
Socialismen gör gällande, att endast människorna själva, genom
att förena sina krafter, kunna övervinna nöd och lidande och skapa
sig ett rikare och tryggare liv — inte i himlen, men på jorden,.
Men detta är ju, invänder man, ateism eller materialism — och
inte socialism. Ja, det kan förefalla så. Den teoretiska
kristendoms-kritiken har inte skapats av socialisterna. Den utgår från tidigare
tänkare. Kant har uppvisat de skriande motsägelserna i det kristna
gudsbegreppet i sin lilla epokgörande skrift "Uber das Misslingen
aller philosofischen Versuche in der Theodizée". Från Kant utgår
också utvecklingsläran, isom i hög grad skulle kom.ma att behärska
1800-talets filosofi och naturvetenskap, från hans och Laplaces teori
om himlakropparnas uppkomst genom kondensering av ursprungligen
i rymden kringspridd materia.
Dialektisk materialism.
Marxismen skiljer sig emellertid bestämt från den mekaniska
materialism, som kom att prägla det tidigare 1800-talets
naturfilosofi. Den betraktar materien som stadd i oavbruten utveckling, den
är en dialektisk materialism, som utgår från tillvarons ständigt
skiftande motsättningar, naturens likaväl som idéernas, historiens och
samhällets, och i den fruktbara kampen mellan dem ser utvecklingens
drivkraft. Här skall inte närmare granskas, hur Marx från Hegel
övertog dialektiken som metod, men samtidigt förkastade den som
metafysiskt system, härledande tänkandet ur den materiella naturen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
