Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 31 aug. 1938 - Blomberg, Erik: Kristendom och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384 Erik Blomberg
religionens naturliga och samhälleliga rötter bidrar man att skingra
massornas tro på dess övernaturliga iirsprunig och gudomliga
auktoritet. Religionens djupaste grund är den primitiva människans fruktan
och osäkerhet inför de övermäktiga naturkrafterna, som hon ännu
varken kan förklara eller behärska. PVån naturen förskjutes sedan
känslan av vanmakt och underkastelse till samhällets värld, där
härskaren intar samma upphöjda plats och innehar samma oerhörda makt
som naturens andekrafter, medan de egendomslösa massorna äro lika
hjälplöst utlämnade åt de styrandes godtycke och vid samhälleliga
förändringar hotade av plötsliga katastrofer i sin tillvaro, som de
varken kunna förutse eller påverka.
Den ökade kännedomen om de äldsta kulturreligionerna ha i hög
grad bekräftat den materialistiska historieuppfattningen. I de urgamla
stadssamhällena kring Nilen, Eufrat och Tigris var den allsmäktige
härskaren flera årtusenden före Kristus på en gång gud, konung och
präst. Därtill var han bankdirektör och bordellinnehavare: det
ny-uppgrävda tempelkomplexet Ziggurat i sumerernas Ur ger en
detaljerad inblick i forntidens hierarki, med hovstat, kult, prostitution,
ämbetsverk och affärsmarknad sammanbyggda till ett. På
tempelgården fick de livegna bönderna avlämna sina döttrar, sin boskap och
sin säd till offer åt de osynliga gudarna, som av lätt förklarliga skäl
inte föraktade materiella håvor.
Av dessa orientaliska religioner har kristendomen tagit arv. Den är
en offerreligion. Den hyllar en krigisk härskar- och familjegud,
Abrahams ioch Isiraelis Jahve, Herren, stammande från egypternias,
siumeriemas och babyloniernas, gamla präst- och ikuogagudar. Men den
dyrkar också Kristus eller Messias, en ungdomlig frälsare som skall
förlösa världen från elände och synd. De båda äro Fadern och Sonen.
Fadern offrar sin en födde son för människornas frälsning,
människosonen offras åt fadern. Myten är uråldrig och återgår på den
primitiva seden, att den åldrande konungen offrade sin förstfödde åt
gudarna (naturmakterna) för att rädda sitt eget liv och bevara folkets
livskraft. Det var ofta ett skördeoffer i samband med årstidsriter.
I den magiska vegetationsmyten speglas beroendet av naturen, som
måste mutas eller blidkas med gåvor: så uppehälles dynastins
maktställning. Naturmakten blir världsmakt. Sagorna om Abraham och
Isak, om Ane den gamle som blotade sina söner i Uppsala tempel, om
Molok som åt sina barn och Zeus som åt upp sin son Dionysos hjärta
utgöra alla syskonsagor till Kristusmyten. Och i den grekiska sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
