Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 31 aug. 1938 - Blomberg, Erik: Kristendom och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristcndorn och socialism 389
Religion och kulHir.
Insikten om att även religionen reser sig på en materiell basis och
avspeglar sociala motsättningar har på olika håll lett till en vulgär
och ytlig uppfattning av all religion som uteslutande vidskepelse och
prästbedrägeri, varav de rika och förnäma begagnat sig, för att hålla
de fattiga och upproriska i schack. Religionen skulle alltid ha varit
kultur fientlig och hindrat imänsklrghetens fraimisteg. Det är en falsk
och ensidig uppfattning, soni även många vulgärmarxister hemfallit åt.
För den som vill gå till religionens rötter för att kunna avslöja dess
djupaste fäste är den förkastlig. Religionen skulle aldrig ha kunnat få
en sådan makt över människornas sinnen, om den varit enbart en
prästHst eller en "häriskartekniisk suggestion" för att undertrycka och
utsuga massorna. Den har också haft en mäktigt enande och
kultur-skapande uppgift. Utan kristenheten skulle troligen aldrig den
yttre världsenheten kommit till stånd. Kristendomen inte endast
räddade spillrorna av antikens vetenskap och konst över i den nya
världskulturen och gav den en fristad i kyrkor och kloster, den
utlöste hos massorna väldiga moraliska krafter, som även kommo den
världsliga kulturen till godo. Drömmen om Gudsriket har varit en
mäktig drivfjäder för att bygga upp jordiska riken. Själva
världsförsakelsen frigjorde andliga krafter, som kommit världen till godo.
Utan massornas offervilja hade fåtalskulturerna aldrig kunnat resa
sig så högt mot himlen eller breda ut sig så vitt över jorden. Varje
teknisk nydaning, varje geografisk erövring, varje social förskjutning
fordrade nya offer. För den enskilde blev det lättare att hålla ut och
göra sin tunga gärning i den innerliga tron att den skapats för något
högre, för evigheten. Genom att vädja till djupa, rotfästa känslor drev
man massorna framåt mot mål, som annars hade varit ouppnåeliga.
Dessa religiösa känslor ha alltid varit ambivalenta, sammansatta av
skräck och hänförelse, fruktan och kärlek. Det har kommit de
primitiva drifternas störste analytiker i vår tid, Sigmund Freud, att se
religionens djupaste ursprung i faderskomplexet, i det hjälplösa
barnets beroende av den mäktige faderns kärleksfulla skydd, en
hjälplöshet som varar hela livet och därför kräver antagandet av en ännu
mäktigare, en allsmäktig faders existens för att avvärja jordelivets
faror och plåna ut dess ångest. Gud skulle vara ett faderssurrogat.
Den starka ambivalenta inställningen till såväl den jordiska som
himmelska Fadern söker Freud genom en djärv hypotes förklara som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
