Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 10 okt. 1938 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och titrikes 418
Agitationen mot den tjeckoslovakiska staten fördes emellertid i
något så när hyfsade former av sudettyskarna själva, dem det främst
gällde, ända tills man på nazistiskt håll tyckte tiden vara lämplig att
göra en framstöt och sätta bättre fart i intrigerna. Det språk, som
under de kritiska dagarna fördes av nazismens ledare från de
rikstyska talarstolarna, saknar dessbättre många motstycken i det
mellan-folkliga umgänget. De beskyllningar och okvädinsord, som
utslungades, skulle ingen ha gissat komma från ansvariga statsmän, ifall de
icke spritts över världen av dem själva. Tjeckerna bibehöllo under
dessa dagar ett förvånansvärt lugn, som skaffade dem ökade
sympatier i den demokratiska delen av världen. Och tjeckerna gjorde
eftergifter tydligen i ärligt uppsåt att söka så långt görligt tillfredsställa
alla rimliga krav från tyskt håll. Allt var emellertid förgäves, ty
meningen från tysk sida var icke att acceptera några eftergifter, vilka
de än månde vara, utan helt enkelt bestämma. Oroligheter
arrangerades inom Tjeckoslovakiens gränser för att visa sudettyskarnas stora
missnöje. Sammanhanget genomskådades väl av yttervärlden men
själva faktum kunde man ju inte komma ifrån, att någon förbättring
i förhållandena mellan de båda länderna icke var möjlig, så länge
ingen vilja till förståelse fanns på den ena sidan.
Det blev inom kort klart, att krig hotade. Hotelserna voro icke ens
förtäckta. Det var då den engelske premiärministern Chamberlain
tog det uppseendeväckande steget att hos Hitler anmäla sin avsikt att
personligen överlägga för att avvända hotet. Englands hållning hade
visserligen deklarerats redan tidigare, men man ansåg tydligen på
tyskt håll, att denna deklaration icke var helt allvarligt menad utan
att man ostraffat skulle kunna fortsätta på den inslagna vägen och
skrämma sig till vad man ville vinna. Hitler kunde ju rimligtvis icke
avvisa Chamberlains besök. Så värst mycket vanns icke av samtalen
men det vanns åtminstone, att tysk inmarsch uppsköts. Nya
förhandlingar en vecka senare blevo icke stort mera framgångsrika. Europa
stod alltjämt på krigets brant. Försvarsberedskapen stärktes överallt
och man väntade sig allmänt möjligheten av väpnade
sammanstötningar.
Det är högst begripligt, att varken fransmän eller ingelsmän ville
krig Utom i allra yttersta nödfall. Ur den synpunkten kan det väl
förstås, att Chamberlain handlade som han gjorde. Viljan till fred var
stark och allmän inom demokratierna. Hurudan den var inom
diktaturerna är givetvis svårare att bedöma, men det är ett rimligt an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
