Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 10 okt. 1938 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 419
tagande, att ej heller folken där önskade krig. Det kom till synes på
åtskilliga sätt. Det var säkert icke utan sin grund, att Chamberlain
hälsades som fredsängel i Tyskland. Man satte sin lit till honom och
icke till de egna ledarna. Det torde också vara klart och omvittnat
av iakttagare, att det i Tyskland rådde en rent ut hysterisk rädsla
för att landet skulle kastas ut i äventyrligheter till föga mening. Folket
hade klart för sig, att man hur det än gick skulle komma att lida
många umbäranden och icke minst sudettyskarna, som skulle hjälpas,
måste ju räkna med att deras hem och deras land i första hand skulle
komma att skövlas. Det kunde vid den tidpunkten anses som en vinst
av krisen — och nästan den enda — att tyskarna själva fingo upp
ögonen för vilka risker de löpte med sin nuvarande ledning.
Men denna ledning framhärdade. Knappt hade Chamberlain hunnit
återvända till England, förrän Hitler höll ett nytt tal fyllt med hot om
krig. Dagen efter mobiliserades den engelska flottan. Det tog skruv
på ett nästan märkvärdigt snabbt sätt. Nazisterna kommo underfund
med att det låg allvar bakom de engelska deklarationerna. Om man
ioke velat tro det tidigare, kunde man ju icke nu längre tvivla. Om
man menat sig kunna våga en sammanstötning med Frankrike och
Ryssland, försåvitt dessa makter skulle hålla sina löften till tjeckerna,
var det en helt annan sak att våga detsamma ifall även England
befann sig bland motståndarna.
Den psykologiska punkten hade nåtts. En person, som märker att
hans hot icke längre verkar befinner sig i en rätt besvärlig situation.
Det kom nu an på hur spelet drevs. Det är nu isom den historiska
sammankomsten mellan Chamberlain och Daladier å ena sidan samt
Hitler och Mussolini å den andra kom till stånd. På ett sätt kan det
väl sägas, att en makt saknades, Ryssland, men vad dess bortovaro
betydde, berodde ju framför allt på hur de närvarande uppträdde.
Man torde kunna säga, att de uppträdde, som om Ryssland över
huvud icke fanns till. Det är förklarligt i fråga om England, ty de
engelska finanskretsar, som den konservativa engelska regeringen i
första hand representerar, har föga sinne för samgående med Sovjet.
Det kan man förstå. Lite underligare är det, att också Frankrike
glömde bort, att det stod i alliansförhållande till Ryssland, men också
det kan begripas, ty hänsynen till en allians måste nog alltid bli
beroende av hur pass mycket alliansen anses värd. Är Ryssland över
huvud något att bygga på, att sätta sin lit till ? Finns den ryska armén
till annat än på papperet? Visst finns det folk och nog förefaller den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
