Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 10 okt. 1938 - Fransson, Evald: Socialism och uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialism och uppfostran 447
sitt samarbete, desto högre har ock företagets eller samhällets totala
effektivitet blivit. En socialistisk planhushållning och
produktionsordning innebär ej blott en demokratiskt bestämd och socialt inriktad
ledning av samhällslivet utan därtill fram^för allt förmåga till
samordning.
Ett av socialistens främsta krav på skolan måste därför vara, att
barnen ska läras och övas i samarbete. På intet annat område
träder skolans "eftersläpning’’ så bjärt till mötes som här. Och
orsakerna är inte svåra att finna. Jordbruk, industri etc. står mitt
uppe i den ekonomiska kampen odh tvingas därför att anpassa sig
efter tidslägets krav på samarbete och samordning. Icke så med
skolan. Den är — som sagts — konservativ till hela sitt väsen och
står s. a. s. på sidan av den ekonomiska och sociala fronten, varför
den anpassas långsammare. Vidare håller den liberalistiska ideologin,
för vilken samhällslivet bestod i kamp mellan friställda individer,
ännu skolan i sitt fasta grepp, trots att årtionden gått sedan dessa
teorier hade något reellt underlag. Skolans arbetsliv är ännu till
väsentlig del ett uttryck för denna liberalistiska felsyn. "Och ser
man på skollivet eller arbetsplatsen, så röjer sig där samma
företeelse i förgrovad skala. Konkurrensen är a och o. Själv måste man
klara sig, oberoende av hur det går någon annan, eller ännu hellre
med försprång framför de andra. Hur vore det väl rimligt, att en
så systematisk inställning på särintressen utan vidare skulle alstra
allmänanda, när man en gång vaknar till för behovet därav. Den
gör ju tvärtom allt för att döda en sådan." (Emilia Fogelklou:
Samarbetets psykologi.) I skolan — individens första arbetsplats
— kallas samarbete ännu fusk, sällan är det annat än den rent
individuella prestationen som värderas och fordras, ännu är arbetets
sporre det trångt individuella motivet, fortfarande drives
var-och-en-vid-sin-bänk-principen och hyllas den lydige vid sidan av den mot
kamraterna hänsynslöse strebern som ideal, hur osociala och
sam-arbetsoförmögna de annars är. Ett premierande alltså av egenskaper
varav icke längre göres oss behov under samtidigt förtryckande av
socialt värdefulla. "Skolarbetet är i själva verket till hela sin
inriktning och anordning mera trångt individualistiskt än de vuxnes
arbetsliv någonsin varit ens under den korta privatkapitalistiska epoken
under industrialismens genombrott. Denna tradition måste brytas."
(Myrdals: Kris i befolkningsfrågan.) Men den kan icke brytas, så
länge betygs-, examens- och konkurrensandan ska vara handlings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
