Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 10 okt. 1938 - Fransson, Evald: Socialism och uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialism och tippfostran 449
gare framstår dessa arbetsformer, därigenom att de av sig självt
grundlägger känslor av hjälpsamhet mot odh hänsynstagande till de
andra inom gruppen. Detta, att i, under och genom själva arbetet
i skolan inöva och utveckla socialt önskvärda egenskaper, innebär
verklig, praktiskt tillämpad moral, som är av mångdubbelt större
värde än de rent teoretiska handlings- och trosnormer,
kristendomsundervisningen avser att ge. (Ifrågasättas kan, om inte det
förhållandet, att kristendomen är ett särskilt ämne i skolan, har bidragit
till att övervärdera denna rent teoretiska form av moralundervisning.
Värdet av den praktiska träningen i socialt beteende, som de nyare
samarbetsmetoderna avser att ge, har härigenom förbisetts, fången
som man varit i den falska föreställningen, att blotta förekomsten
av kristendom som särskilt ämne borgar för att en god moral
grund-lägges, hur individualistiskt och osocialt skolans övriga arbetsliv än
är. Ty det är naturligtvis lönlöst att söka bibringa barnen sociala
känslor, samtidigt med att de uppfostras till egoism.) Genom
sam-ar^betslinjens genombrott skulle ock den förödande
mindervärdes-komplex, som den individuellt isolerande klassundervisningen
befrämjar, lättare kunna hävas. Den tävlan, som i allt mänskligt liv är en
vital sporre, behöver därför ej utebli; i stället för att låta tävlandet
avse blott de individuella betygen kan den sublimeras att gälla
gruppens, klassens eller skolans resultat. Genom den individuella
konkurrenskamp, som kännetecknar skolan av i dag, göres till normalt
och allmänt rådande, det som i den vuxnes arbetsliv endast sällan
förekommer. Denna individualistiska trångsyn — som är långt mera
än ett rent arbetsproblem — har nu i skolan en av sina sista och
främsta näringsplatser. Det är ett vitalt krav, att denna skans brytes
ner. Varken nuvarande eller kommande samhälle har något behov
av 1800-talsmentalitetens falska individualism.
Av det problemkomplex, som ’socialism och uppfostran utgör, har
i det föregående endast antytts några detaljer. Här reser sig vidare
kravet på en mera social målsättning för skolans aAete, en vidgad
kontakt med folkbildningsarbetet, en ny anda i uppfostran,
reformerad historieundervisning, den fysiska och psykiska agans
avskaffande, vidgat samarbete mellan skola oöh hem etc. Det är en trängande
nödvändighet att inte längre låta detta viktiga område skötas av
slump, tradition och mer eller mindre medveten propaganda för
borgerliga idéer. Även upp fostringsp roblem et måste göras till föremål
för en konsekvent socialistisk analys och syntes. Man kan knappast
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
