Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 31 okt. 1938 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IN- OCH UTRIKES
31. 10. 1938.
VÄRLDEN DROG EN SUCK av lättnad, djupast i England och
Frankrike som varit mest hotade, då överenskommelsen i
Miinchen kommit till stånd. Det omedelbara krigshotet hade
försvunnit. Chamberlain och Daladier hälsades med jubel, då de
återvände hem, och i England talades det strax om att det gynnsamma
tillfället för nyval borde utnyttjas. Det återstår visserligen två år
av mandatperioden, men under nästa år är tid att söka finna en
lämplig tidpunkt, ty ju närmare man kommer periodens slut ju mera
kan man bli tvingad att välja ett tillfälle, som kanske inte är så
gynnsamt som önskligt vore ur konservativ synpunkt. Både Chamberlain
och Daladier erhöllo förtroendevotum i resp. underhus och
deputeradekammare.
Man glömde vad freden kostat och man glömde att tänka efter, om
den verkligen kunde anses garanterad för någon längre tid. Den hade
vunnits genom fullständig underkastelse inför de fascistiska kraven
och genom att utlämna Tjeckoslovakien, en sak som kunnat ske utan
så många flygresor och s. k. förhandhngar. Men lyckoruset varade
icke länge. Hyste man t. ex. i England några illusioner, togs man
hårdhänt ur dem, då Hitler några få dagar efter Miinchenmötet
tämligen öppet hotade England i ett tal i Saar. Att icke ens Chamberlain
själv i grund och botten satte någon lit till att det lilla som med
välvilja kunde sägas ha vunnits skulle få någon betydelse för fredens
bevarande i framtiden, kommer klart fram därav att det icke ett
ögonblick blev tal om att begränsa rustningarna utan
ansträngningarna tvärtom inriktades på att ytterligare öka dem. Man hade
dessutom vid mobiliseringen kommit underfund med att det engelska
försvaret lämnade mycket övrigt att önska. Det som brast måste
botas och engelsmännen bära ännu tyngre bördor för att kunna
framställa mera kanoner. Tyskland föredrar kanoner framför smör —
demokratierna tvingas att göra detsamma med eller mot sin vilja.
Underkastelsen i Miinchen ledde dessutom till partiell ministerkris
i England i det marinministern avgick. Som så många andra hade
han önskat en fastare hållning från Englands sida. Det är också
högst sannolikt, att den underhusmajoritet, som stödde Chamberlain,
icke helt igenom var fylld av begeistring för hans fredsverk.
30 Tiden N:r 10 IQ38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
