Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 31 okt. 1938 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466 In- och utrikes
FRANKRIKES STÄLLNING är än svårare. Landet tyngts
av fruktansvärda utgifter icke minst för försvaret, vilka icke stå i
någon som helst proportion till landets inkomster och resurser för
närvarande. Man har långt ifrån hämtat sig efter den långvariga och
svåra deflationskrisen m,en likafullt tvingas landet att förbruka allt
som kan undvaras på ökade rustningar. Utrikespolitiskt måste
brytandet av löftena till Tjeckoslovakien medföra en mera kallsinnig
hållning från Rysslands sida, ty vad är väl en bundsförvant värd, som
springer från utfästelser, som te sig lika mycket tillkomna för den
egna säkerhetens skull som för Tjeckoslovakiens. Å andra sidan kan
det väl ock förstås, om Frankrike efter alla de "rensningar" och
omplaceringar, som ägt rum i Ryssland kände sig mer än osäkert på
värdet av det stöd som i en kritisk situation kunde ges av den röda
armén. Det är väl sannolikt, att den materiellt är väl utrustad, såvida
den ryska produktionen förmått framställa fullgoda redskap, och det
är ganska säkert, att soldatmaterialet är ett helt annat än det var för
25 år sedan, men det krävs också ledare. Det är möjligt, att det också
finnes sådana, men världen vet ingenting därom, ty dem som voro
kända har man samvetsgrant gjort sig av med, nu senast enligt rykten
även chefen för Fjärran Österns armé Blucher. Det kan ju
visserligen invändas, att härförare pläga växa upp, då de behövas, men
alldeles säker på det kan man ju icke vara.
Men Frankrike hade att välja. Skulle man hålla sig till sin gamle
bundsförvant Ryssland eller skulle man sluta sig närmare till
England? Helst borde det varit båda, men det är nu en gång så, att de
engelska finanskretsar, vars man Chamberlain dock i främsta
rummet är, ha mycket ringa sympati till övers för den ryska
kollektivismen, vilket det ju i och för sig inte kan vara så värst mycket att säga
om, ty varför skulle dessa utpräglade representanter för kapitalismen
finna något av värde hos kommunismen. Den antinazistiska fronten
var strängt taget sprängd redan innan den sattes på prov. Frankrike
valde England, vartill väl även bidrog, att folkfronten redan
betänkligt sviktat. Vem som sedan bär det huvudsakliga ansvaret för att
det gick som det gick må vara sin sak. Det var kanske Chamberlain
men kanske också Daladier. Resultatet är i alla händelser ett faktum.
Den utrikespolitiska nyorienteringen ledde till omorientering också
inrikespolitiskt sett i Frankrike. Folkfronten sprack, förmodligen
definitivt. Daladier förklarade sig icke längre vilja ha kommunisternas
stöd. Det har försatt socialisterna i en rätt besvärlig situation, ty hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
