Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 31 okt. 1938 - Kumm, Elfred: Från spannmålsundsättning till nödhjälpsarbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från spannmålsimxisätining till nddhjälpsarheten 497
siera de olika slagen av nödhjälpsarbeten i dåtidens Sverge. Ty
medlen därtill flöto in från vitt skilda håll och det är ävenså omöjligt
att beräkna, hur stor del därav som gick till inköp av utsäde och
brödspannmål och hur mycket blev över till finansieringen av
nödhjälpsarbeten.
Statens undsättningsmedel utgingo huvudsakligen från den fond
på en miljon riksdaler, som ständerna 1824 anslagit att användas"
som låneunderstöd vid missväxter, sedan de förbjudit och avvecklat
kronans direkta spannmålsundsättning. Fonden var avsedd att
förnya sig själv genom återbetalningar på lånen. Men detta skedde
mycket oregelbundet, och staten måste ofta avskriva stora delar av de
utestående lånen och hålla fonden vid normal storlek genom förnyade
anslag. Ofta gåvos därvid bestämda direktiv, att penningmedlen
skulle användas till beredande av arbetsförtjänst inom en viss tid
och ort. Så skedde 1862, då 60,000 rdr beviljades, utan diskussion,
till vägarbeten i Marks härad av Älvsborgs län för att lindra
arbetslösheten bland bomullsindustriarbetarna. 1865 anslog riksdagen 50,000
rdr till vägarbeten i Jämtland under rådande nödår. Efter de svåra
och landsomfattande missväxtåren vid slutet av sextiotalet måste
riksdagen bevilja miljoner i extra anslag till
undsättningsverksamheten. Ty då hade alla reserver bottenskrapats.
Emellertid finansierades dåtidens allmänna nödhjälpsarbeten även
ur andra källor. Så långt kommunernas små fattigvårdsmedel räckte
användes dessa under nödår till arbetsanskaffning åt arbetslösa
sockenbor. Ibland lånade kommunen — förutom från statens
undsättningsfond — av banker eller publika kassor och ibland anslogo andra
myndigheter medel till arbetsföretag under nödår och arbetsbrist med
den klart uttalade motiveringen att bereda arbetsförtjänst. I vissa
län funnos "nödhjälpskassor", vilka tydligen frivilligt hopsamlats och
som användes till lån och arbetsanskaffning. Vid svårare missväxter
och massarbetslöshet anordnades landsomfattande och frivilliga
insamlingar till de nödlidande. De organiserades vanligen av en
kommitté, sammansatt av representanter för de härjade orterna och några
socialt högtstående huvudstadsbor, vilken som oftast hade sitt säte i
Stockholm. Kommittén fördelade de influtna medlen mellan de
svårast hemsökta landsdelarna och ofta med det uttryckliga förbehållet,
att de främst borde användas till "beredande av arbetsförtjänst", som
termen alltid löd i dessa tider.
De arbetsföretag som finansierades genom de ovan uppräknade
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
