Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 20 nov. 1938 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hl- och utrikes 535
och man menar tydligen att lita till Nazi-tysklands nåd. Det
förefaller vara ett brädkligt stöd. Det är nästan det man har svårast att
förstå, ifall Tyskland för all framtid ämnar låta den polska
korridoren skära av ett stycke av riket. Någon vän att lita till i nödens
stund har väl heller icke Polen. Det förefaller åtminstone föga
sannolikt att vare sig Ryssland eller västmakterna i en kritisk situation
skulle lägga många strån i kors för att hjälpa en stat av Polens
karaktär ens platoniskt såvida man inte t. ex. från rysk sida trots allt
föredrar det svaga Polen som granne framför ett nazistiskt Tyskland.
EN DIKTATOR HAR FÖRSVUNNIT, Kemål Atatiirk, det
moderna Turkiets skapare. Han var av sin egen typ och kan näppeligen
jämföras med någon av de andra nu regerande envåldshärskama.
Formellt var han väl icke ens diktator men det äro vår tids diktatorer
i regel icke. Det finns ett turkiskt parlament och de demokratiska
formerna ha i rätt istor utsträckning kommit till användning. Och
som person var Atatiirk mänsklig med mänskliga fel och förtjänster
till skillnad från många eller de flesta andra diktatorer. Ingen kan
frånkänna honom förtjänsten att Turkiet fortlever som självständig
stat, som efter allt att döma befinner sig i ekonomiskt
framåtskridande. Han synes också ha varit verkligt uppskattad och icke hyllad
enbart av fruktan som fallet är på så många andra håll.
AV DEMOKRATIERNA befinner sig Fraifcike allt fortfarande
i ett besvärligt ekonomiskt läge. Produktionen vill inte komma i gång,
nationalinkomsten är låg i för*hållande till statsutgifterna, som äro
svåra att minska framför allt så länge kapprustningen pågår.
Statsinkomsterna förslå helt enkelt icke för att täcka de nödvändiga
utgifterna. Skulden sättes framför allt på fyrtiotimmarsveckan. Ifall
arbetsresultatet icke ökas per timme med lika mycket som arbetstiden
förkortas, är det uppenbart, att en produktionsminskning måste
inträda vid föi^kortad arbetstid. I vilken utsträckning detta varit fallet
i Frankrike är svårt att bedöma. Den enda orsaken till svårigheterna
torde dock icke den förkortade arbetstiden vara. Kapitalets bristande
villighet att bidraga bör få bära sin dryga andel av skulden.
Den nye finansministern Reynaud har i de senaste dekreten enligt
vilka landet styres, sökt nå fram till dels en uppmjukning av
bestämmelserna om fyrtiotimmarsveckan och dels sökt förmå kapitalet att
återvända samtidigt som statsinkomsterna genom skärpt beskattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
