Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 20 nov. 1938 - Fredriksson, Karl: Liberalismens renässans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540 Karl Fredriksson
Krisen åstadikommer ett kraftigt prisfall. Det illustreras i vårt land
av att levnadskostnadsindex sjönk från 170 vid konjunkturtoppen
1929 tiill 153 efter passerad lågpunkt 1933. Denna teoretiska vinst för
konsumenterna gav måhända inte mydken glädje i praktiken. Ty även
sysselsättningen sjönk och så småningom genomdrevs även en mindre
sänkning av penninglönen, som delvis tog igen vinsten av prisfallet.
Vid ett bokslut någon gång 1936 eller 1937 kan man dock med
bestämdhet fastställa, att nettot för huvudmassan av löntagare blivit
en allmän höjning av reallönerna. Och denna höjning av reallönerna
beror mera på de genom krisen nedpressade levnadskoistnaderna än
på de under högkonjunkturen höjda penninglönerna. Den icke
ovanliga uppfattningen att krisen går värst ut över arbetar^klassen
stämmer ej riktigt med verkligheten, åtmiinstone inte om därmed menas
att arbetaiiklassen gör de största ekonomiska förlusterna. Sanningen
är snarare den, att arbetarklassen som helhet profiterar på krisen,
åtminstone där den, som fallet är i Sverge, kan prestera ett bra
motstånd mot lönenedpressningar. Förhållandet är tidigare under den
senaste krisen påvisat i en officiell utredning och av en författare
som icke bör misstänkas gå kapitalismens ärenden:
För reallöneutvecklingen på lång sikt har lönens "passiva motstånd" under
prissänkningsperioderna varit av minst lika stor betydelse som penninglönens
förändringar under lönernas aktivitetsperioder, högkonjunkturerna. För
framdrivande av den allmänna ekonomiska och tekniska utvecklingens sociala
resultat, standardhöjningen, har bestått en typisk "arbetsfördelning" mellan hög- och
lågkonjunkturer. De förra ha sörjt för sysselsättningens tillväxt, de senare
för reallönens.
(Alf Johansson: Löneutvecklingen och arbetslösheten. Statens offentliga
utredningar 1932: 12, sid. 135.)
Den senare faktiska utvecklingen har knappast jävat riktigheten i
det sagda. Sysselsättningsgrad och totalsumma av arbetslöner bar
ökats kraftigt under den senaste högkonjunkturen. Penninglönerna
har också stigit, men en god del av lönestegringens effekt på
reallönerna har ånyo reducerats genom stegrade priser. Nu i november
1938 är levnadskostnadsindex uppe i 167, 14 enheter eller 9 procent
mer än i april 1934,
De våldsammaste verkningarna av krisen träffar kapitalistklassen.
I ett land som England, där krisen slog jämförelsevis mjukt, föll
industrins aktievärde med en tredjedel från 1929 till krisens
bottenpunkt. I Förenta staterna sjönk industrins aktiekuiFser med över 75
procent. Ett kursfall på 50 procent eller mer torde ha varit genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
