- Project Runeberg -  Tiden / Trettionde årgången. 1938 /
551

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 20 nov. 1938 - Magnússon, Skuli: Islands 20-åriga självständighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Islands 20-åriga självständighet 551

liga år och genom en vida spridd kunskap om lagen nådde man att
avgöra alla tvister efter helt andra linjer än i de monarkistiska
länderna och utan att någon militär statsmakt behövdes.

Åren kommo och gingo och den ena släkten blev mera krigisk än
den andra. Det visade sig då också, att även om fristatens lagar
utvecklades till allt större fullkomlighet saknades det dock med tiden
en starkare arm än lagens, när vikingarna mötte upp beväpnade på
tinget och lidelserna råkade i svallning. Efter dessa lyckliga år får
man därför se, hur fristaten skakades av inre stormar, vilka till slut
ledde till splittring och undergång och till att självständigheten gick
förlorad.

Denna period varade i mer än 450 år. Det var det isländska
folkets mörka tid, ooh det enda som lyste var sagan, som vittnade
om Islands "fornstora dar". Folk läste och diskuterade sagorna. Man
kan säga både vid ljusan dag och i nattens mörker. Berättarkonsten,
som utvecklade sig till fasta uppläsningstimmar under de mörka
vinterkvällarna, gav folket historisk kunskap och lät människorna
uppleva nationens ljusa och mörka tider. Man läste inte sagorna
enbart för att roa sig utan också för att återuppleva det egna ödet. I
sagorna ha nämligen islänningarna klara bilder av de blodiga dramer,
som utspelades i landet, då Island förlorade sin självständig^het och
kom under norskt herravälde.

Under 13-hundratalets första hälft började några mäktiga släkter
att kämpa om makten i landet. Stormännens maktbegär sprängde det
gemensamma livet samt skapade oro och osäkerhet överallt, vilket
ledde till fristatens undergång. Släktfejderna använde den norske
kungen Hakon Hakonarsson sig av med list och svek. Han stödde de
slagna och genom den irländska kyrkan, som stod i länsförhållande
till Trondheims ärkebiskopsdöme, uppmuntrade han dem att fortsätta
kampen samtidigt som han lockade de trotsigaste hövdingarna till sig
till Norge, där han lät fängsla och dräpa dem.

Ett av hans sista offer var den berömde historieskrivaren Snorre
Sturlasson, som det lyckades kungens medhjälpare Gissar
Thorvalds-son att svekfullt mörda år 1241. I och med Snorres död hade kungens
farligaste motståndare bragts ur vägen, och några år senare slöto de
hövdingar, som voro trötta på inbördeskriget en överenskommelse med
norska kungen. Denna överenskommelse gjorde Island skattepliktigt
till Norge år 1264, men de förpliktelser som norska kungarna påtagit
sig till islänningarnas fördel brötos snart, medan skatten krävdes in

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:19:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1938/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free