Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 20 nov. 1938 - Strindberg, Axel: Den goda missionärsdottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5vS8 Axel Strindberg
av kärlekens Ijiuvilighet, av dödens skräck. Det ’’fanns en plikt att
fylla, odi den blev fylld, det fanns ihimmelen som väntade när slutet
kom — och det var hek historien". Han hade sina komplex:
ser aldrig en Icv^inna i ansiktet. Jag anser det ohyfsat att göra det."
Det skall väl icke förnekas, att författarinnan kan reagera mot
denna -beklämmande torka odi strävhet, och det talas på ett ställe om
makens könähat, som f. ö. även närdes av den gudsmannen Paulus.
Men icke desto mindre synes hon ha övervägande accepterat och
beundrat denne Andrew. Och den litterära kritiken har villigt gått
vidare och uttalat sin beundran för det sätt på vilket hon lyckats göra
frånstötande ting sympatiska. Under sådana omständigheter är det
icke omotiverat att understryka de sjukliga, beklämmande dragen i
dessa högt skattade missionärsböcker. Det är den i stort sett [-S}mipa-tiserande-] {+S}mipa-
tiserande+} skildringen av en trång, grym omänskligihet — odisputabelt
reaktionär i sina sociala konsekvenser — som nu sättes så högt av
våra humanister och litteraturmästare och som nu utmärkes med det
litterära Nobelpriset.
Andrew och hans missionärskamrater uppträdde genomgående
skruvat i sitt förhållaode till kvinnorna, och dessas liv omgavs med en
rad hindersbestämmelser. På statiionsmötena tog aldrig en kvinna till
orda, varken för att bedja eller delta i diskussionerna. Rättvisligen
bör eiikännas att framställningen av dessa kvinnoöden på ett par
punkter präglas av en riktig avoghet från författarinnans sida mot de
krafter som bestämt förhåilandena. "Ty naturligtvis hade kvinnornas
religiösa förtryck till resultat att de tog skadan igen på annat sätt och
inom sig kände en oemotståndlig upprorsloist oc^h begär att göra sig
gällande." Deras hjärtan var tomma, deras sinnen stängda för allt
ljus, och för nya tankar hade de en vanvettig skräck.
Under sådana förhållanden är det helt naturligt, att även de
kinesiska kvinmomas lott skall intressera henne, och man kan säga, att
kvinnospörsmålet hör till det mest centrala i hennes produktion. Den
lilla O-lans öde i Den goda jorden (1931) upphör ej att gripa, och i
Modem (1934) har Pearl Buck gett en inträngande analys av en
fattig kuvad kineskvinaijas tragik. Det är denna förmåga att gesitalta de
små vardagstragedierna man vill räkna som hennes största tillgång
som författarinna. Hennes kunskaper om det kinesiska folkets
levnadsvillkor samt denna sida hos hennes realistiska skapargåva är det
som gör att hon över huvud taget är att räkna med. Ty eljes kan väl
sägas, att hennes produktion uppvisar påtagligt många svagheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
