Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 23 dec. 1938 - Edberg, Rolf: »Den sjuke mannen» som blev frisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
600 Rolf Edberg
landet i stånd att fortsätta industrialiserings- odh
rationaliseringsprocessen. Handelsutbytet med Sverge av lokomotiv contra orientaliska
mattor torde vara alltför känt för att behöva särskilt påpekas.
Man förstår turkarnas stolthet, när de tala om vad som gjorts odh
göres oöh det sympatiska med denna stolthet är att den aldrig antar
ibombastiska former utan ständigt är blygsam och saklig. — Vi börja
tro på oss själva, vi börja känna våra egna krafter, säger man. Även
om det turkiska uppbyggnadsarbetet många gånger tagit hårda
’former, även om det kostat blod, ha dock de ledande aldrig använt större
våld än nöden krävt. Varje riksbyggmästare måste använda metoder,
som förefallit brutala — inte ens vår egen Gustav Vasa begagnade
några silkesvantar.
Det är välgörande att finna vilket mått av nobless och tolerans
turkarna trots den våldsamma omdaningsprocessen ständigt iakttagit.
Man har aldrig fallit offer för rysk eller tysk mentalitet. Armenierna
och i stor utsträckning även grekerna hade under sultanatets tid
fullständigt skandalöst utsugit turkama. De ha nu fått dra åt sig
fingrarna, och turkarna älska i varje fall inte de armeniska affärsmännen.
Men några förföljelser i stil med de tyska judepogromerna ha ej
förekommit. — Jag blir bitter när jag tänker på allt ont armenierna gjort
mitt land; men vi behandla dem som människor, vi tolerera dem och
låta dem få samma m.öjligheter som vi själva ha, bara de inte ta sig
några ut sugar fasoner — ni måste veta, vi turkar äro ändå inga
nazister, yttrade en turkisk student till mig vid ett tillfälle.
Och även om man gått hårt fram, när det gällt att bryta islams
makt, har man aldrig som i Ryssland iscensatt någon antireligiös
propaganda eller tillämpat några göbbelsmetoder. Muhammedanismen
har skilts från staten och jämställts med övriga religioner, det är allt.
Kanske har en och annan överflödig moské apterats till sädesmagasin,
men någonting skulle den dock användas till sedan muselmanema
troppat av. Turkarna ha visat en utomordentlig pietet mot de gamla
minnesmärkena och söka på alla sätt bevara moskéernas härliga
tempelarkitektur. Ja även islamitema visade tolerans och läto det kristna
korset pryda gamla basilikor, som de togo i bruk för att dyrka sin gud.
Ett av de vackraste bevis för religiös tolerans jag har hört talas om
svarar en iman för. Under ett jämvägsbygge inne i den brännheta
anatoliska öknen avled en dansk ingenjör och måste omedelbart
jord-lästass. A^an vän4c iig till en katolsk präst i närheten. Han vägrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
